Nu är jag igång igen!

... Ja vad har egentligen hänt dom senaste veckorna?
Dreyan har varit dålig, han hade hög feber under fyra dagar men tack vare tät telefokontakt med veterinärerna så slapp jag ha dom på plats, diagnosen som ställdes var att han hade bihåleinflammation som han var tillräckligt stark att läka ut själv.
Efter det fick han vila ytterligare en vecka för att sedan lugnt sättas igång.
onsdag 7/10;
Eftersom han var så pigg så var jag tvungen att komma på övningar som gjorde honom trött i huvudet istället för kroppen, inkörningen påbörjades igen och han hade inte glömt allt vi tränat på förut så det var ju kul. Nu har vi kommit så långt (igen) att han går med skramlande plastbommar fastsatta i körgjorden utan att tycka det är stressande. Började med att ha en i min ytterhand gåendes bredvid honom och sen i innnerhanden och sen lika på andra sidan för att sen utan problem hänga på dom.
Kollade av rörligheten med lite longering i början av passet, han ville röra sig och hade inga problem med att vare sig trava, galoppera eller att småbocka och studsa i galoppfattningarna, skönt att se!
fredag 9/10;
Fick låna Carros barbackasadel av Inga-Lill och red en stund på volten. Mycket skrittjobb, samlande och lösgörande i massor. Kände lite på tölten men när jag blev själv på volten kom jag på att vi skulle travträna. Jag kämpade vidare med min ambition att lära mig sitta ner i traven och det kändes lättare med barbackasadeln än vanlig sadel men jag har en bit kvar innan det ser fint ut. D har svårt att trava med stöd i handen i vänster varv utan att gå över i tölt men jag tänker inte ge mig, det ska gå.
lördag 10/10;
Jag hade morgonfodringen.
Efter det gav vi oss ut i skogen alldeles själva, hade traven i åtanke idag också. Vi tog oss till E4:an i skritt och jobbade sen på att behålla traven längre sträckor. Inte lätt, han slog upp i tölt en gång och galopp dom övriga gångerna. Efter ett tag så blev han väldigt taggad så då funkade ingenting utan det blev att jobba lösgörande och lugnande i skritt med öppnor, sidvärtes och lydighetsövningar hela grusvägen från E4:an ner till asfalten. Vid nästa grusväg var vi lite mer kompatibla att fortsätta i trav, avslutade den med mer öppnor och sidvärtes. Trav på stigen genom skogen funkade bra tills det kom en skogsmullefamilj som sabbade allt... sen var det stört omöjligt att hitta traven igen. Så då var det bara att snurra mellan träden tills jag vann och fick ett par travsteg innan vi kunde skritta hem igen.
söndag 11/10;
Morgonfodring igen.
Sedan gav i oss i skogen på en barbacka tur i skritt tillsammans med Lotta och Gledi. Lugnt och avslappnat med bara en diskussion om vem som bossade över bettets högersida.
onsdag 14/10;
Traven stod i fokus. Idag hade jag sadel och hade bara trav och trav och ännu mer trav i tanken. Målet var: Inte ett steg i tölt!
Målet uppnåddes inte riktigt då han slår över till tölt titt som tätt i vänster varv (mest). Testade flera olika sätt för att komma på rätt arbetsteknik från min sida för att hjälpa honom behålla traven på bästa sätt, har dock inte riktigt kommit på det ännu. Jag kämpade vidare med att sitta ner och tror det blir bättre och bättre. Efter ett tag så låste han sig och kämpade emot så då la jag in galopparbete på "halvliten" volt. Där måste jag tänka på att komma ner mer i sadeln och inte luta mig framåt för då blir han framtung och orkar inte få till den där runda fina galoppen han faktsikt har. Sen trav igen... Iaf så blev traven mer och mer hållbar, i början slog han över till tölt var tionde meter, sen blev det i utgången på varje kurva för att till sist hålla trav i två hela varv på fyrkanten. Där avslutades travträningen och tanken var sen att bara skritta av lite lätt men då högg D tag i bettets högersida igen... Fick till slut loss hela honom med utåtställning på volt, han släppte i nacken, munnen och fick ett otroligt flyt i steget genom hela kroppen.
För ett tag sen så hade jag en dröm att jag red D i form, lätt i munnen, lätt i framdelen i värsta traven under nedsittning... Den minnesbilden har jag fortfarande och det är mitt mål, kanske går det att genomföra om vi kämpar vidare. Jag tror det iaf eftersom han stundtals under sista ridpasset kändes mer lätt i fram än vad han brukar göra.

I övrigt så har vi lämnat in träckprov och även fått svar... D är nollad på allt som testades!