Onsdag

Som vanligt möte på fm och den person som för två veckor sedan kläckte ur sig en så urbota idiotisk kommentar fortsätter att imponera med helt ogenomtänkta kommentarer. Idag grävde personen ner sig till minuskontot för min respekt.

En mening gjorde att jag tappade respekten för denna person totalt,

och jag blir fortfarande arg när jag tänker på det!



Men jag släpper det och tänker på min underbart lojala pålle som gör sitt bästa i alla lägen.

Mitt älskade hjärta som får mig lugn och fokuserad!

Pass på volten. Mycket fokus på tölten i början. Vill ha den mer energirik men i kort kort tempo och det är jobbigt tycker vi både. Han smygökar och jag tappar iväg honom alldeles för mycket. Han är lite låst i vänster bog och spårar till vänster (var det vänster?) med baken i bägge varven. Jag har mycket lättare att åtgärda det problemet i höger varv där baken ska rättas efter framdelen, men i vänster varv ska då framdelen rättas efter baken och det är svårt. Bitvis blir det riktigt bra och då släpper allt.

Traven fin i höger varv men i vänster strulade jag till mina hjälper och det blev en fin pannkaka. Och då blev även galoppfattningen katastrofal med "pasströlt" som resultat, men vi lyckades samla ihop oss och börja om så det blev ok iaf. Galoppen sen var däremot ganska bra, fint tryck bak och när jag väl lyckades lyfta in framdelen så bidde det bra.

Sen hur jag egentligen tänkte när jag klädde på mig en extra tröja innan jag satt upp är ju en helt annan fråga, eftersom jag faktiskt red så blev det väldans varmt.



att ta sig vatten över huvudet

Dottern fyller 6 år och beställer tårta till familjefesten och eftersom mamman har lite ont i mammahjärtat för dottern slutat prata om kalas för kompisarna då hon inte hittat "rätt" i klassen än så säger mamman-Javisst! vi kan ju byta till rosa marsipan om du vill och så får du välja vad du vill ha i.
Ja det är kan ju bli livat värre, mycket blir det att städa iaf om jag känner mig själv rätt.



bilden lånad från:

http://bakmammorna.blogspot.com/2009/04/barbietarta.html

och när vi ändå håller på så vill hon gärna ha den här också, men där blev det nej

även den här bilden är lånad från:

http://bakmammorna.blogspot.com/2009/04/barbietarta.html

söndag

Skulle bara skritta en liten sväng i skogen eftersom jag fortfarande är sjuk och inte har så mycket ork men så blev det inte. Skrittade en lång sväng över och stock och sten för att helt plötsligt hamna i klätterbacken... Så vi blev kvar där en stund, galopparbete uppför i fina fisken farten är skoj!
Sen hade vi ju fint påskjut bakifrån så det var ju synd att inte utnyttja det så då körde vi lite töltarbete på grusvägen för att avsluta runt ängarna i skritt, tölt och galopp. Både hästen och matten var svettiga vid ankomsten till stallet igen.

Rodeo-kossorna på Färingsö

Dom ser ganska oskyldiga ut dom här lurviga kossorna, men det är välutbildade super-rodeo-kossor! Av den värsta sorten, för dom har nämligen fått av ett antal ryttare under sommaren utan att ens blivit ridna på. Lurpassar på våra små hästar det gör dom hela tiden dom fulingarna.

min longeringsväg, långt inlägg!

Det här inlägget tillägnas Annica som undrade om inte jag varit nybörjare på det här med longering, läs här, och det har jag ju så klart varit.
När jag fattar galopp med Dreyan i longeringen så lyfter jag det främre benet (det som för mig är ledande i rörelseriktningen) i en mjuk rörelse uppåt och framåt, har det alltid varit så lätt? LOL, absolut inte!
Förut använde jag longering till att han skulle få springa lite i snöre utan mig på en dag i veckan (på den tiden då jag jobbade 6 dar/v med honom) utan krav ofta i grimma om jag minns rätt eller med longerdelta. Jag höll i snöret och han sprang runt, det funkade ju fint fram tills vi hamnade i situationen att vi skulle ta oss igenom en grundlig veterinärbehandling.
Dreyan gick inte igenom vet.besiktning när jag skulle köpa loss honom men efter samtal med veterinär L.K fanns det inget som talade om att han inte skulle gå och få ordning på så det blev köp, men det är en annan historia.
Denna behandling bestod av undersökningar, filmning vid longering, smärtlindring, akupunktur och ja you name it.
Iaf så har Dreyan alltid varit en kille med glimten i ögat och full av bus och L.K fattade genast tycke för mitt charmtroll och garvade gott åt alla hyss han hade för sig vid longeringen. Charmigt och ganska kul, ja men han lydde inte mig och jag kunde inte genomföra det L.K ville se.
När L.K ville se galopp fick jag jaga Dreyan med lina och spö i volten men inte fan blev det galopp. Sen fick Dreyan för sig att dra vid varje galoppfattningsförsök så jag släpades runt på banan av ett yrväder med en filmandes veterinär vid sidan av banan. Oj, vad jag skämdes och inte var jag direkt glad men då bestämde mig för att så här kunde vi ju inte fortsätta.
Så mellan behandlingarna var det ju promenader blandat med longering så vi hade ju perfekt utgångsläge, jag kunde ju inte rida honom men vi kunde ju lydnadsträna in longering.
Steg 1
In i rundkorallen och träna på lydnaden först och mitt kroppsspråk. Jag måste utstråla pondus om D ens skulle bry sig om vad jag sa, sänkta axlar, fram med bröstet, rak i rygg och nacke. Stilla med överkroppen, inte vika huvdet och hålla pisken på rätt kroppsdel. När jag kunde hantera mig själv och få honom att skritta, trava, göra halt och även stanna kvar på spåret vid halten (han var lärd att gå in till mitten vid varje halt men det beteendet ville jag inte ha) kunde vi gå vidare.
Steg 2
Då kopplade jag på linan och gjorde om allt som vi redan gått igenom. Linan kopplar jag alltid genom inre bettringen, över nacken och fäster haken i yttre bettringen, det är det närmaste ett vanligt tygeltag man kan komma med en lina. Det var för att både jag och han skulle bli säkra på vad jag ville med linan. Jag övade på att hantera linan och pisken på ett naturligt sätt och hittade mitt språk och mina kommandon.Och vi tränade dom kommandon i gångarterna vi behärskade.
Steg 3
Sen var det dags för longering med lina på stora banan utan staketstöd runt om. När vi klarade av att stanna, skritta och trava på ett runt voltspår utan att dra eller hänga i linan var det dags för galoppen. Mkt fokus låg på lydnaden och reaktionerna.
Steg 4
In i rundkorallen igen utan lina. Checka av att lydnad och allt ovan funkade provade jag att driva upp honom i galopp. I början fick jag använda pisk, röst och överdrivet kroppspråk. Jag var tvungen att jaga in honom i galoppen. Han sprang in i galoppen via sin speedtrav och blev spänd och stel. Det stred mot L.Ks ordinationer så där var jag tvungen att backa tillbaka och hitta lugnet och en ny lugn galoppsignal. Jag testade lite olika tekniker och hittade den som var rätt för Dreyan. Att smacka ett par gånger, snärta två gånger med pisken och göra några hoppsa/galoppsteg. Det var överdrivna rörelser till en början men lugna.Vi tränade även galoppfattning med en cavalettibom som hjälp, trav fram och precis i nerslaget en galoppfattning. Många upprepningar och att alltid sluta med en bra känsla och korrekt genomförd övning är något jag sett som viktigt. Jag känner ju Dreyan utan och innan och att alltid uppmuntra det som är bra funkar mkt bättre än att skälla och bli arg när han gör något fel. När han får skäll blir han osäker och blockar sig och då funkar inget.
Steg 5
Allt som i steg 4 men nu med lina i rundkorallen.
Steg 6
Som steg 5 men nu ute på stora banan. Allteftersom han blev mer och mer säker i galoppfattningen och på mina kommandon så kunde jag trappa ner mitt kroppspråk från att vara övertydlig till att vara tydlig och väldigt synlig för att sedan succesivt komma till där vi är nu, tydlig men väldigt diskret.

Missöden har vi haft i massor! Men jag är så jävla envis att jag väljer att se dom som lärdomar och som en del på vägen till målet som alltid har.
Under en skadebehandling tex så fick vi rejäla bakslag då Dreyan var upptagen med att flytta omkring lastpallar och "fläkte" upp skadan igen, då gjorde det ont när han fattade vänster galopp och drog i varje fattning. I början for han över banan m mig som en vante efter, sen for han omkring med linan då jag släppte för jag orkade inte fara efter. Efter ett tag lärde jag mig se signalen precis innan han drog och kunde i precis rätt ögonblick vände mig om och kura ihop mig samtidigt som jag borrade nerfötterna stadigtg och då orkade jag ofta hålla emot. Det här blev en grej som han gjorde bara för att han kunde, han fortsatte alltså långt efter han var smärtfri. Jag provade allt! Backade tillbaka och började om en bit ner på stegen inne i korallen men samma visa varje gång vi kom ut på stora banan.Till slut placerade jag Lollo vid utbrytningsstället utrustad med grep redo att drämma till honom. Sen bytte hon och jag plats och Dreyan är inte dum utan insåg att om han ville ha alla kroppsdelar i säkert förvar så fick han liksom lägga av med sin "lek". Detta behövde vi upprepa ett par gånger men sen så var det mönstret brutet. Men för säkerhetsskull plockade jag alltid med mig grepen ner så att han inte skulle komma på andra tankar igen. Med det här i åtanke kan man förstå varför jag hade lite panik förra vintern med att han helt plötsligt sprängde sig ut från volten i vänster galoppfattning, läs mer om det här.

Iaf när det var dags för återbesök med L.K så trodde han inte sina ögon, vilka berömmande ord vi fick om vilket arbete jag lagt ner och hur bra det blivit och då kände jag att alla pass i korallen och sen inne på banan verkligen lönat sig. Fy fasen jag minns fortfarande hur stolt jag var när L.K berömde mig och mitt arbete.

I övrigt kan jag tillägga att jag alltid longerar med träns om jag menar allvar med mitt jobb, i grimma får han springa lös på banan om det är i "springa av sig" syfte.