en klurig balansgång

Äntligen var det dags att rida igen, har inte ridit sen kursen för drygt två veckor sedan pga sjukdom och avmaskning. Spänd förväntan, skulle han vara lika lugn och avspänd som sist eller var det en engångsföretelse? Upp till bevis alltså.
Och jodå han var lugn och trevlig, efter ett tag var han faktiskt riktigt loj. Jag fick driva, driva och driva huvaligen vad jobbigt det är, speciellt när man inte alls är van vid det. Så jag fick tag i ett spö som var alldeles för långt för oss. Efter en stunds ridning med spöt så blev han lite på hugget och vi började tappa det lugna harmoniska tempot och stämmningen så då började vi om i skritt utan spö. Och efter en kort stund var han lugn och trevlig på gränsen till loj igen. En klurig balansgång alltså. Nästa gång ska jag ha ett kortare spö med mig från början, ska bara komma ihåg det också.
Just för tillfället är min plan att ha mer fokus på mig själv än hur formen på Dreyan är. Jag måste komma ihåg att rida med buren hand och små, små tygeltag på yttertygeln så kommer formen automatiskt bara jag kan orka rida in baken. Jag tänker hela tiden på vad jag gör, hur mycket jag använder hjälperna och vid vilket tillfälle. Tajmingen alltså...
Det är häftigt att få lära om efter så många år tillsammans. Nu är han lugn direkt i början på passet så jag kan fokusera på att rida in bakdelen och få formen därifrån. Förut har jag varit tvungen att gå motsatt väg dvs fokusera på formen fram för att hitta lugnet och stävja framåtviljan för att sen eventuellt kunna rida in baken och upp framdelen. Motsatt ridning alltså, spännande!
Såret ovaför hasen såg inte lika fint ut som i onsdags så jag fick hjälp av Catrin att klippa bort det döda och göra rent ordentligt. Sen trollade hon fram någon slags undersalva som jag ska smörja på.
Skorvet under magen känns sisådär bra. Tvättade och smörjde in det.
1: dos med switchen på.