helgen

Lördagen var det dags för stallet igen med förhoppningen att vi kunde få livsglädjen att stanna inuti lilla pållen.
Började med att lersanera och pälsglansa man och svans så lerkokorna inte skulle få så bra fäste vid nästa rullning.
Framskrittning ca 20 min i skogen och trots att pållen försökte förvirra mig genom att svänga in på stigar som inte alls ledde åt det håll vi skulle så tog vi oss in på banan till slut. Och idag gick det riktigt bra faktiskt. Öppnor, skänkelvikningar, bakdelsvändningar och galoppombyte m ett par töltsteg mellan- allt bara flöt på! Mjuk i munnen och nacken. Galoppen var en aning loj i höger varv tills jag började med voltbyte med ett par steg tölt mellan vänster och höger galopp- det gillar han och galoppen blir så mycket bättre.
Ett riktigt bra och avslappnat pass med andra ord.

Söndagen spenderades med dammvippa och dammsugare och det blev så fint till slut. Lilla blå fick sig en omgång med dammsugare och avtorkning, dock endast på insidan så den ser ju lika katastrofal ut som förut.

livsglädjen sprutar ur öronen på liten pålle

Försökte mig på ett seriöst ridpass på banan igår kväll men när det var svårt att få det att funka för hos pållen så sprutade livsglädjen ur öronen och benen hade liksom inte ro att jobba samspelt med resten av kroppen. Vi läs inte jag fick istället en enda uppgift- springa! Vi töltade mycket och fort och till slut var pållen lite lugnare så vi kunde jobba igenom oss lite skänkelvikning och annat jox, snyggt- näe!
Detta var ett pass som varken för oss framåt eller bakåt i träning men såna pass måste finnas när livsglädjen tar över och måste ut!

skitsnack och ett ältande

Jag rök ihop med en person för ett tag sedan och hade jordens disskussion om saken. I disskussionen visade det sig att personen ifråga hade fler grejer som den inte yppat ett ord om men kuckilurat ihop det själv eftersom vi inte haft en sån överenskommelse som den personen påstod. Det fanns inga belägg från den personen så jag argumenterade ner denne ganska hårt och frågade sen om det var något mer vi skulle dskutera när vi ändå höll på. Vilket det inte var, fine- då var jag klar med det och släppte det och gick vidare. Men häromdagen får jag höra på omvägar att denne fortfarande har hang-ups och springer omkring och snackar skit. Jag tar väl inte åt mig direkt men jag blir väldans irriterad, varför gör man så?

en lugn onsdag i stallet

Då Dreyan har en tappdoja så skulle hovslagaren M komma förbi och slå dit den men när jag hämtar Dreyan i hagen har han ytterligare en bortsprungen doja. M valde att sko om alla tassarna, snällt av honom då honom då han med råge fyllt sin skokvot för dagen.
Sen longerade jag lite och Dreyan välvde halsen och längde överlinjen i vänster varv ganska fort så passet blev ganska kort. Dutti pålle!
Sår på höger bakben bredvid svansen nu också, ytligt och helt skinnflått. Såret på vänster rumphalva ser fint ut.

mina fina hjärtan!

I fredags vaccinerades Dreyan och då får man ta det lugnt! Men det hade iofs inte Dreyan fattat eftersom han passat på att busa i hagen och dragit av sig vänster bakdoja och hade även ett sår uppe på vänster sida av rumpan, med andra ord inte lugnt!
Men när lillmatte sitter på ryggen på ryggen då tar man det lugnt, det vet Dreyan och lufsar på i sakta mak bakom mig. Min ADHD-häst blir lugn som en filbunke när Jennifer är med, underbara häst vad han anpassar sig och vet när det är allvar.

en bra vecka men...

Trots en riktigt bra vecka så känner jag mig lite ledsen i ögat.
I onsdags hade jag och pappa middagsmys och sen åkte jag och Busan till stallet och simmade oss runt i ösregnet. Fy, det var såna sjöar och överallt och ingenstans men vi tog oss runt och hade ganska skoj trots allt. Busan är numera ganska bekväm med att vara i stallet och i närheten av Dreyan.När katten Åke dök upp tog hon skydd hos Dreyan för katter är läskiga, att han ville hälsa på henne gjorde inte saken bättre.
Fredagen bjöd på en trevlig klassåterträff med brudarna från gymnasiet. Innan hade jag varit sjukt nervös. Vad skulle vi ha att prata om, skulle vi känna igen varandra och ja ni vet såna där tankar. Men alla var sig lika och vi fortsatte egentligen snacket där vi lämnade varandra för ett par år sedan (läs ca 15 år) och vi hade sjukt trevligt. Vi insåg att ganska många av oss bor hyfsat nära varandra och det känns ju lite sjukt att vi inte träffats tidigare då iaf jag kände att jag saknat dom här brudarna. Lite ändring på det hoppas jag, redan i veckan som kommer kanske.
Idag möttes jag och My upp för att ta en långtur i det vackra vårvädret... eller inte! Det blåste kallt och var inte så behagligt som vi trott och sen att det var typ isgata och riktigt dåligt underlag gjorde att det typ endast var skritt hela vägen.Vi red hem och åt Mys hembakade semlor istället.
Och här sitter jag ensam en söndagkväll och känner mig lite ledsen och så saknar jag min prinsessa som är på landet och har sportlov.

barnen diskuterar dagens metro

Tre barn på fritids läser framsidan på dagens Metro:
Barn 1: Alltså, jag har sån otur.
Jag: Varför?
Barn 1: Ja, men jag bor ju i Tullinge. Och där har det ju skett ett dubbelmord.
Jag: Ja, det var ju otur.
Barn 2: Åh fy, stackars dig!
Barn 1: Alltså, sån OTUR!
Barn 3: Näe, VA? Har det skett dubbelmord för en semla?
Barn 1 och 2: Öh, va?
Barn 3: Ja, men kolla bilden. Är det så?.... Näe, så var det ju inte! ååååhhhh, vad tokig jag är!

Sen utspelas då scenariot att dubbelmordet skulle skett pga en semla. Dom var så seriöst oseriösa att det inte gick att göra annat än asgarva.