"Den som sa att man inte kan köpa lycka visste antagligen inte att man kan köpa en islandshäst...!"







torsdag 3 december 2009

sjuk och fundersam på stressnivån hos D...

Idag var det min tur att vara hemma, har haft det på känn ett tag nu och efter gårdagens utflykt på fritids i kylan gav kroppen upp. Vaknade idag med helt igensvullen hals och en fin hosta som gör ont i hela kroppen, toppen! Bara att gilla läget och ligga kvar i sängen, inte helt fel om jag inte haft så ont i halsen...
Igår var jag i stallet och pga voltens skick begav vi oss till ridhuset, fem små raggsockor som skrämde skiten ur en stor vit sak, tihi! Vi var där först så hon hade inte behövt komma in om inte velat. Men hon garvade lite åt oss när vi alla blandade ihop höger och vänster och jag som inte ville sälla mig till högervarvet tog då det andra höger... Iaf så blir jag inte riktigt klok på min lilla pålle, han var tokstressad. Hela hans kropp utstrålar en inre stress att det gör lite ont i mig. Jag började med lugnande skrittövningar som han kan och känner igen och hade sen tänkt trava men vi fick till ett halvt varv sen stressade han upp sig och jag valde att gå över till tölt istället som han är säker i, där han fick tuffa på utan avbrott (vilket stressar honom) på 8-volter med sidoförflyttningar i voltbytet vilket gick ok, volter och lite öppnor på fyrkanten vilket stundtals gick ok men ibland rakt åt skogen. Lång stund senare taggade han ner och började få ordning på stressnivån i kroppen. (Ungefär som att sätta ett barn med adhd-hyperaktivt i en gunga för att få samvete, känsla, stress och empati i rätt nivåer.) Men när jag saktade av till skritt var det kört igen, vi var inte på rätt nivå än så vi fortsatte tölta, försökte hänga på dom andra som höll på med enkadrilj men dom hade så högt tempo tölten vilket gjorde det omöjligt att jobba honom på rätt sätt. Misstaget när vi var på rätt nivå var att göra en galoppfattning, dumt! Stressnivån ökade igen och jag var lite rådvill för då hade min lilla hjärna börjat analysera och klura orsaker. Lollo erbjöd sig att känna lite på honom, TACK. Hon jobbade honom en stund och både travade, töltade och galopperade då hon höll på att fara av efter någon konstig sväng. Bra att hon hoppade och bröt spärren hos oss båda. Hon kunde efteråt konstatera att han kändes stressad och att det är något som inte är helt rätt. MEN VAD??? Hästviskare efterlyses!
Första steget vi tar är att åka till Lillhästen och kollar sadeln så den fortfarande passar och inte stör honom. Sen får vi se, en sak i taget...

6 kommentarer:

  1. hmmm inte lätt det där... hoppas du kommer på en lösning snabbt :)

    SvaraRadera
  2. Tror det är dags för en lååång tur på främmande mark i luungt tempo. Varm choklad, goda smörgåsar, mys och pys helt enkelt och du styr tempot. Men flera timmar ska det vara även om vi skrittar. Vi kanske ska testa Upplandsleden hela vägen till Västerås :) Krya på dig föresten. Kram

    SvaraRadera
  3. Du, hoppas du kryar på dig till på lördag... För jag klarar nog inte o ta dit båda hästarna själv...
    *kryapådigkramar*

    SvaraRadera
  4. Annica: klart det löser sig, det gör det alltid och måste så göras nu... inte lätt innan jag kommit på källan till detta men snart så!
    I-L: å, det lät mysigt! det gör vi!!!
    Madde: klart jag blir, *positivt tänkande*, friskare tills lördag.

    SvaraRadera
  5. Det verkar ju bra att Linda och Dramur ska styra tempot, men är det inte så att ni brukar se svanstippen försvinna bakom kröken innan ni hinner ropa hej. Är det inte bättre att ni andra rider som stoppklossar för att få ned tempot?
    Jobbigt att han är så stressad. Frenja kan bli stressad ibland och Anna lärde mig att ta djuuupa andetag när det började gå för fort. Har du tänkt på din egen andning och hur avslappnad du själv är? Kolla med Anna B hon är bra på sånt där.

    SvaraRadera
  6. eva: stoppklossar fungerar inte... 30cm kan min häst få plats på enligt honom själv.
    självklart påverkar jag honom, det som inte funkar tar jag på mig, även det som funkar ;)
    vi är ett otroligt sammansvetsat team jag och D så i princip läser vi varandras tankar och minsta skiftning i kroppen märks, på gott och ont.

    SvaraRadera