Tidigare veckor har det varit jag som rytit och fört lite liv över vissa saker som vissa gör eller inte gör. Bitchat mot en kvinnlig kollega som försökte bitcha och sätta sig över mig, dumt gjort insåg hon.
Men idag tog det hus i helvete och vi stod och skrek på varandra såpass att annan personal kom och tittade vad som försigick, vi smällde i dörrar och var så inihelvete förbannade på varandra att jag var färdig att byta arbetslag på sekunden.
Jag har pondus och tar ingen skit men jag brukar inte ge mig in i fighter på jobbet för det tar för mycket av min energi och känns onödigt utan jag brukar låta det rinna av mig, ni vet badankan, men inte längre!
Men vart tog min inre badanka vägen?
Min saknade "G", idag hade jag behövt dig i massor!
Kram, ses imorgon!
SvaraRaderaLäs Kaj Pollack, "Att växa genom möten" eller "Att välja glädje" det hjälper, jag lovar :)
SvaraRadera