När förvirringen är total så kan det bli lite hur som haver.
Sitter i bilen på väg till stallet och surrar med Lollo i telefonen (har headset) sådär som vi brukar göra. Vi pratar på om allt möjligt och jag säger att nu ska jag svänga av E18 och att mitt batteri börjar sina så det är nog bäst att vi lägger på. Då slår förvirringen till totalt, var i helvete är jag?
Totalt lost säger jag förvirrat till Lollo att jag inte är där jag ska vara och att jag är vilse, hjälp! Med uppmuntrande råd och tips från Lollo och Isa snurrar jag runt i en korsning ca 7 ggr innan jag väljer en väg men vänder efter en stund igen då jag inser att jag tappat bort E18, hur en så stor väg bara kan försvinna sådär är för mig en gåta! Väljer en annan väg där jag tyckte en pil visade mot E18, men det finns ingen E18... Jag fortsätter köra medan Lollo försöker hitta var jag är på eniro men skyltarna jag ser finns inte på kartan. Vad gör man då! Jo, man skrattar åt eländet!!! Sen helt plötsligt uppenbarar sig en rondell som jag känner igen och en stor gul skylt (är den gul) McDonalds! Tjoho, jag vet vars jag är och det var ju där jag egentligen skulle svängt av E18. Så vi lägger på luren, dumt gjort. För nu kommer vi till det än mer osannolika, jag kör fel igen! Vad är oddsen? Jag kör helt sonika förbi avfarten vid JET-macken och får vända en bra bit senare.
Ja, där kan man ju tro att bilhistorien slutar... jo tjena!
På väg hem slår dock paniken till med sin fulla kraft! Ensam på en mörk öde landsväg så låser bilen alla dörrar av sig själv! Paniken slår till och jag är helt säker på att det ligger någon i baksätet som är ute efter mig! Hjärtat skenar och jag blir i princip lamslagen, vad fan gör jag nu? Är det så här mitt liv ska sluta? Med halsen uppskuren i bilen på en öde landsväg, nähä jag har inte alls sett för mycket på TV...
Jag vågar inte röra mig och släppa fokus på vägen för då ser jag baksätet i ögonvrån i backspegeln, telefonen vågar jag inte plocka fram för då tappar jag fokus. Mina tankar far till Jennifer, hur ska hon klara sig? Sen till Dreyan, vad händer med min underbara prins om jag dör? Jag har inget testamente, fan fan fan. Livet passerar i revy i 180...
Överlevnadsinstinkten träder in, jag tänker inte göra det lätt för min mördare att skära halsen av mig. Jag knölar ner hakan mot bröstkorgen och hoppas att dubbelhakorna är i vägen och att jag tack vare dom kanske kan överleva. Jag ökar farten för att komma ikapp bilen som jag såg framför mig på långt håll för en stund sen. Hjärtat dunkar och jag kan inte slappna av på hela vägen hem. Väl hemma i garaget rafsar jag åt mig mina saker och kastar mig ur bilen, jag törs inte ens titta in i baksätet...
Jorå, såhär roar jag mig en onsdagkväll! Hur har du själv haft det?
Du är galen...satt och funderade på att ringa dig på vägen hem så du hittade :) kanske skulle gjort det?
SvaraRaderainte en enda klok fläck kan jag hitta just nu faktiskt!
SvaraRaderadu skulle ringt mig, jag höll ju på att dö!
Haha underbart att höra att jag inte är den enda som kan intala mig att det faktiskt är någon i baksätet :oP
SvaraRaderaHerrejösses! Sluta prata i mobil när du kör :-)
SvaraRaderaOch inte lyssna på radio eller nåt, bara fokusera på körningen.. Eller skaffa GPS som pratar så kör du inte vilse.
Och en sån fantasi du har?!? Härligt att du kan roa dig själv så, vem behöver skräckfilmer när du finns?
Dig vågar vi aldrig släppa ut ensam på vägarna igen, nästa gång stannar du väl en barnfamilj i panik och kräver att få åka med dem! Tror det är bäst jag masar mig upp på lördag iaf... ;)
SvaraRaderaAmmi: gör du så också? skönt att höra!
SvaraRaderaAnna: med Lollo pratar jag ofta i bilen men så ofta kör jag inte vilse men ibland händer det och varför inte bjuda på det då. Fantasi...? min hjärna får frispel ibland bara. ;)
Lollo: jag kommer och hämtar dig om du bara säger så!
Klart man måste prata i fånen när man kör bil ;) Och med headset går det ju bra, jag har oxå headset och det är inte ofta som jag inte pratar när åker ensam i bilen... :D Men jag håller mig ju i alla fall på rätt kurs ;)
SvaraRaderaDet har förvisso bara hänt en gång. Var ute i skogarna mot Norrtälje och såg en skräckis med lite vänner. Sen skulle jag åka hem...själv! Det var ett åskoväder på gång så det blixtra å dundra men inget regn.. Det var bäcksvart när jag gick ut till bilen och jag såg inte ens baksätet, men jag kände att någon var där. Jag var helt säker. Den nattliga körningen var jag på helspänn hela långa vägen hem. Väl hemma så tittade jag i baksätet och det var ju tomt. =) Haha jaja så kan det gå ibland :oP
SvaraRadera*skrattar* Varje gång jag läser din händelse så fnissar jag..
SvaraRaderaDu! SMS:a nästa gång du kör på vägarna och berätta vart du ska. :-D
Så ska jag antingen leta efter dig, eller hålla mig ur vägen.
Annica: allt är relativt på vad som är rätt kurs... ;)
SvaraRaderaAmmi: sin hjärna var alltså laddad med skräckfilm- då är du ursäktad! vad ska jag skylla på? Dreyan eller I-L kanske, men ingen av dom är speciellt läskig...
Anna: hmm ,kanske smsar jag eller inte. det är mer spännande och blir liksom som en glad överraskning när dom ser en förvirrad smurf i lilla blå. :D
Ja man kan ju skratta åt det, det låter galet kul. Men jag tror att du ska varva ned lite, börja andas. ;-)
SvaraRaderajag lovar att andas en aning mer Eva! men jag har inte tiden att varva ner, tyvärr!
SvaraRadera