en bra vecka men...

Trots en riktigt bra vecka så känner jag mig lite ledsen i ögat.
I onsdags hade jag och pappa middagsmys och sen åkte jag och Busan till stallet och simmade oss runt i ösregnet. Fy, det var såna sjöar och överallt och ingenstans men vi tog oss runt och hade ganska skoj trots allt. Busan är numera ganska bekväm med att vara i stallet och i närheten av Dreyan.När katten Åke dök upp tog hon skydd hos Dreyan för katter är läskiga, att han ville hälsa på henne gjorde inte saken bättre.
Fredagen bjöd på en trevlig klassåterträff med brudarna från gymnasiet. Innan hade jag varit sjukt nervös. Vad skulle vi ha att prata om, skulle vi känna igen varandra och ja ni vet såna där tankar. Men alla var sig lika och vi fortsatte egentligen snacket där vi lämnade varandra för ett par år sedan (läs ca 15 år) och vi hade sjukt trevligt. Vi insåg att ganska många av oss bor hyfsat nära varandra och det känns ju lite sjukt att vi inte träffats tidigare då iaf jag kände att jag saknat dom här brudarna. Lite ändring på det hoppas jag, redan i veckan som kommer kanske.
Idag möttes jag och My upp för att ta en långtur i det vackra vårvädret... eller inte! Det blåste kallt och var inte så behagligt som vi trott och sen att det var typ isgata och riktigt dåligt underlag gjorde att det typ endast var skritt hela vägen.Vi red hem och åt Mys hembakade semlor istället.
Och här sitter jag ensam en söndagkväll och känner mig lite ledsen och så saknar jag min prinsessa som är på landet och har sportlov.

barnen diskuterar dagens metro

Tre barn på fritids läser framsidan på dagens Metro:
Barn 1: Alltså, jag har sån otur.
Jag: Varför?
Barn 1: Ja, men jag bor ju i Tullinge. Och där har det ju skett ett dubbelmord.
Jag: Ja, det var ju otur.
Barn 2: Åh fy, stackars dig!
Barn 1: Alltså, sån OTUR!
Barn 3: Näe, VA? Har det skett dubbelmord för en semla?
Barn 1 och 2: Öh, va?
Barn 3: Ja, men kolla bilden. Är det så?.... Näe, så var det ju inte! ååååhhhh, vad tokig jag är!

Sen utspelas då scenariot att dubbelmordet skulle skett pga en semla. Dom var så seriöst oseriösa att det inte gick att göra annat än asgarva.

Det är inte så ofta det händer att han blir paniskt rädd och verkligen menar det, han blir låtsasrädd lite nu och då för att det är skoj att skutta lite sidvärtes. (sist han var "på-riktigt-rädd" var för en scoutledare och massa småscouter för ett år sen kanske.)
Vi skulle ta en sväng runt ängarna och sen kanske ner i vår sommarhage för lite galopparbete i djupsnö. Det började fint med bra trav runt första delen. När vi kom ner till 90 graders kurvan fattade vi galopp, kände att han skygga lite åt vänster för det prasslade lite i kohagen på höger sida men vi fortsatte i galopp med en ännu mer stadig vänsterskänkel. Mer prassel och ett högt och gällt djurläte gör att Dreyan kastar sig i 90 grader rakt ut på åkern i panik och jag hinner tänka SKIT, men inte så mycket för att han galoppade utan för att jag inte hade koll på hur underlaget var. Han stannar ganska snällt men är ordentligt uppjagad och skakar i hela kroppen. Vänder och försöker ta oss tillbaka mot ridstigen men då kastar han sig igen och skakar än mer. I det läget insåg jag att det kommer inte funka att få honom förbi det farliga och jag kan inte heller sitta av då det känns som han kommer dra när jag är på väg av. Så där blir vi stående ett tag tills han slutar skaka, först då känner jag att det är läge att försöka styra därifrån och då tillbaka åt det hållet vi kom ifrån under något sånär sansade former.
Har hört att det är flera som sett vildsvin i det området så det var väl kanske ett gäng såna som skrämde livet ur Dreyan.
Vi skrittar och får ner pulsen och rädslorna, men sen flippar han vid eken igen (det är ngt läskigt där allt som oftast) och vi tar oss hem med andan i halsen.
Sadlade av och gick in på volten för att låta honom komma ner i varv och kanske springa lite.
Fick honom att röra sig ett par varv i trav åt bägge håll men han trivdes bättre med att gå nära nära mig för att hitta trygghet så vi lekte följa john som avslappning.
Jag har läst någonstans att hästar inte har dåligt samvetekänslor men det vete fasen med Dreyan. Det kändes som om han bad om ursäkt och sökte mitt stöd sen i stallet för han kröp nära och blåste mig i nacken och ville bli gosad med.

*alla hjärtans dag*

Ont i huvudet, tryck i bihålorna, halsen gör ont och febern ligger på lur bakom ett revben eller två... det är tur man inte har en sambo hemma som förväntar sig myspys för idag skulle det inte blivit mycket ligga av.

men puss på er alla!

(skickar den genom ett alkogelbad naturligtsvis)

en vanlig söndag

Dagen har gått åt till att plocka, fixa och dona men jag hann med en sväng till stallet också. Vi tog en tur runt ängarna och sen vidare ner till Getudden där vi stod och bara njöt av solen och tystnaden ett tag.

Livskvalité 

Dop

Igår var vi på dop i Västerhaninges kyrka, det är där det alltid händer något!
Jag var ombedd att fotografera, så det måste ju betyda att jag lyckades få till några bra bilder under det förra dopet, så jag missade även denna gång dramat i bänkraderna.
Jennifer hade helt plötsligt vänt sig till Mimmi och varit helt blodig. Mimmi hade trollat fram papper och torkat men var kom allt blod ifrån? Den väldigt lösa tanden hade valt att lossna just då, just där. Plopp, rakt ner i fantaflaskan...
Förra dopet satt syrran längst ut i bänkraden och helt plötsligt sa det pang och dörren vid bänken for upp och syrran trillade ut i gången...
Om det ev skulle bli ett tredje dop kanske vi kan få dom att överväga att byta kyrka för så här kan vi ju inte hålla på ;)
Dopet i övrigt var väldigt vackert och stämningsfullt. Jag var ju iofs ganska fokuserad på mitt uppdrag då jag kröp, smög och klättrade (överdriver lite) för att få riktigt bra bilder ur rätta vinklar så jag hörde inte riktigt allt.

sällan jag ger mig

Åkte mig lite skridskor i fredags kväll med Jennifer och morfar. Denna gång testade jag mina svarta, dom som praktikanten och ett barn tränat upp sist vi var där, och det funkade ju! Ja, hjälpligt iaf, jag tog mig fram och kunde nästan stanna när jag ville. Kändes mycket stabilare än förra gången så skam den som ger sig!

när tankens kraft är större än rätta hjälper

Började arbetet på banan precis som vi alltid gör, lite uppmjukande och sen jogga igång för att sen gå ner i skritt igen och jobba lite mer aktivt och sen gå vidare i andra gångarter. När vi joggar igång brukar vi allt som oftast göra det i tölt men nu gick det verkligen inte. Den var så travtaktig och jag fick inte ordning på den överhuvudtaget. Han travade nästan helt i fram när jag gav upp och la över honom i trav på riktigt. Då flöt han på så fint så, men jag fick jobba med att hålla tempot nere och kramade på yttertygeln och knackade loss honom för inner. Större krav har jag inte i igångjoggen. Riktigt fin trav bitvis och jag jobbade med min egen sits och att komma ner ordentligt i sadeln.
Ner i skritt och han trampade till slut ganska bra under sig och då jobbade övergångar till tölt och ibland tappade jag iväg honom precis i igångsättningen men många blev riktigt bra och vi var ihop.
Riktigt bra sidoförflyttningar i bibehållen form lyckades vi med också.
Men tölten fick jag inte ordning på några längra sträckor, övergångarna fungerade men mer än två varv på volten gick inte sen kom travtakten. Konstigt!
Lite galopp hann vi också med, måste nog rikta in ett pass då vi galopparbetar mest hela tiden.
Var överlag riktigt nöjd med passet och förundrades flera gånger under ridpasset att "shit vad långt vi kommit", att han kan hålla ihop och inte bara ska springa trots att jag inte ridit ordentligt på över en vecka. STORT!

Efteråt funderade jag på vad som hände med tölten. Min tanke under igångjoggen var att han kankse inte orkade hålla ihop eftersom det var ett tag sen. Men sen kom jag på mig själv att det var ju jag som sabbat!
Efter mitt samtal med Lollo tidigare i veckan då vi pratade öppnor, slutor och skänkelvikning i trav och storhästar så har jag tänkt trav och jobbat trav inom mig både när jag sitter och går. Har gått i slutor och öppnor med inslag av halvhalter varpå barnen på jobbet nästan gått in i mig. Ja, jag vet jag är lite halvkorkad och konstig! Jag har alltså tänkt mig in i trav och haft storhästtraven i tanken, traven som svävar och, den vi får till ibland, som är bärig och som du kan jobba i utan att sprattla in små töltsteg.
Tänk vad vi kan åstadkomma genom att bara tänka på det, jag var alltså helt omedveten om det när jag red utan det här kom jag på i analysen.
Tänk vad tankens kraft är viktig!

vad gjorde jag sist med Dreyan?

och när? känns som en hel evighet sen :((
torsdag 26/1
longering med gummisnodd. Hittade formen mycket snabbare och bättre denna gång. Iaf i höger varv för där är han inte har något problem med inre balansen. Vi hittade avslappningen och formen men sen kör vi fast. Han hamnar på bogarna och blir framtung och baken loj.
I vänster varv har vi samma problem men med ytterligare en problematik. Han blir osäker på underlaget och hamnar i obalans och springer ifrån och blir hängande i linan (inte mkt men mer än i höger) och rundar sig inte utan går mer på en fyrkant så an kan vara så rak som möjligt. När vi kom till avslappningsstadiet så blev det väldigt jobbigt och en av oss (läs Dreyan) var tvungen att bli rädd för ett träd för att komma undan. Bytte varv ett tag för att bryta trädnojan och sen tillbaka och då fungerade allt ok i en avslappnad form.

fredag 27/1
En barbacka tur runt ängarna i snön och månskenet (det var inte månsken, men det lät bra, utan jätteväxthuset som lyste upp himlen). Fy bubblan vad gött sätt att avsluta arbetsveckan på!

lördag 28/1
Longering igen med Lollo som ett extra par ögon. Visade upp hur vi joggar igång och arbetar för att komma till avslappning och bra form. Idag hittade han den ännu snabbare. För att komma undan att han hamnar på bogarna så ville Lollo se snabba tempoväxlingar och det kändes som om jag förstod vad hon menade men jag ville ju se från sidan så då lämnade jag över lina, pisk och häst. Lollo jobbade vidare och glömde lämna tillbaka allt när hon hade visat tempoväxlingarna men inte gjorde det mig något. Nu vet jag vad jag ska jobba vidare på.
I vänster varv fattade Lollo snabbt vad jag menade med en annan sorts problematik. Här kopplades då linan direkt i inre bettringen för att få snabbare reaktion och för att han inte ska ha samma chans att hänga i linan och spänna sig. Lite samma tänk här men växlingarna måste ta längre tid, ett halvt varv ökat ner i mer samling i ett halvt varv etc. För snabba växlingar fick honom att spänna sig än mer i kroppen. Han spänner sig i hela kroppen och rörelsen går inte ordentligt genom kroppen. Efter en stunds arbete började han dock slappna av och jobba igenom kroppen men fortfarande lite svårigheter att runda sig. men det kommer. För nu vet jag även där vad jag ska jobba vidare på.
Nyttigt som bara den att stå vid sidan av och se på och ha någon att bolla tankar och ideér med!
bilder kommer...

söndag 29/1
Fina Carro med söta Askja kom in på stallplan som en räddande ängel då jag stod där och hade beslutsångest med vad jag skulle hitta på. Vi gav oss ut på en tur genom skog, runt ängar, på grusvägar och genom obanad skogsterräng. Shit vad skoj det var att träffa Carro igen och se deras utveckling!

sen blev jag magsjuk och livet tömdes ut i toan...
orkade inte ta mig ut på onsdagen utan fick bli en sväng på torsdagen 2/2 då jag släppte honom på banan en stund. Gick bra att träna tempoväxlingar utan lina också.

bäbisarna flyttade i lördags

Så sorgligt men nödvändigt!
Dom söta små bäisarna som var så underhållande och charmiga.
Men under veckan så började en av killarna att attackera den andra, när hamstrar väl börjar slåss så slåss dom på liv och död. Så under ett antal nätter vaknade jag med hjärtat i halsgropen varje gång dom lät. Så vi åkte till djuraffären med killarna, vi hade bestämt att en av tjejerna skulle med också men hon såg så ledsen ut att Titti och Mimmi övertalade mig att hon skulle få stanna också. Så iväg med killarna till affären där vi  började prata med tjejen som jobbade där och hon visade storleken på buren hon rekommenderade för tre småtjejer, yaiks! Och hon sa att idag var sista dagen hon kunde ta emot dom för sen tyckte hon dom var för stora. Överläggning för att sen åka och hämta en eller två tjejer också.
Det gjorde lite ont i hjärtat att se fyra av våra små sitta i affärens glasburar! :´(
Tjejerna fick ju iaf vara tillsammans men den snälla lilla killen var ju alldeles ensam och såg så blyg och ledsen ut. Men, men det var det bästa vi kunde göra.

lite flytt?

Har fått erbjudande om två helt olika sorters flyttar som båda lockar men på väldigt olika sätt. Den ena är otroligt spännande och ganska skoj faktiskt. Har absolut inga detaljer ännu men jag leker med idén att flytta in och blogga på en seriös hästsajt. Jaja, inget är klart och jag vet egentligen inte vad som förväntas av mig men jag håller uppdaterade för vad jag bestämmer mig för. :)
Den andra är lockande på många sätt och något jag funderar på men som ligger lite längre fram i tiden kanske. Jag funderar vidare men det känns otroligt bra att ha fått erbjudandet.

Jag har så sjukt mycket...

att blogga om men jag får ingen struktur på någonting eftersom jag vill få in allt på en och samma gång och vet ni vad? Då blir det bara ett evigt förvirrat virrvarr av massa obegripligt pladder. 

Som C skulle säga en "sockerhög Linda" :)

Ska försöka strukturera upp lite imorrn så jag återkommer med förhoppningsvis lite mer begripligt pladder.