"Den som sa att man inte kan köpa lycka visste antagligen inte att man kan köpa en islandshäst...!"







torsdag 16 februari 2012

Det är inte så ofta det händer att han blir paniskt rädd och verkligen menar det, han blir låtsasrädd lite nu och då för att det är skoj att skutta lite sidvärtes. (sist han var "på-riktigt-rädd" var för en scoutledare och massa småscouter för ett år sen kanske.)
Vi skulle ta en sväng runt ängarna och sen kanske ner i vår sommarhage för lite galopparbete i djupsnö. Det började fint med bra trav runt första delen. När vi kom ner till 90 graders kurvan fattade vi galopp, kände att han skygga lite åt vänster för det prasslade lite i kohagen på höger sida men vi fortsatte i galopp med en ännu mer stadig vänsterskänkel. Mer prassel och ett högt och gällt djurläte gör att Dreyan kastar sig i 90 grader rakt ut på åkern i panik och jag hinner tänka SKIT, men inte så mycket för att han galoppade utan för att jag inte hade koll på hur underlaget var. Han stannar ganska snällt men är ordentligt uppjagad och skakar i hela kroppen. Vänder och försöker ta oss tillbaka mot ridstigen men då kastar han sig igen och skakar än mer. I det läget insåg jag att det kommer inte funka att få honom förbi det farliga och jag kan inte heller sitta av då det känns som han kommer dra när jag är på väg av. Så där blir vi stående ett tag tills han slutar skaka, först då känner jag att det är läge att försöka styra därifrån och då tillbaka åt det hållet vi kom ifrån under något sånär sansade former.
Har hört att det är flera som sett vildsvin i det området så det var väl kanske ett gäng såna som skrämde livet ur Dreyan.
Vi skrittar och får ner pulsen och rädslorna, men sen flippar han vid eken igen (det är ngt läskigt där allt som oftast) och vi tar oss hem med andan i halsen.
Sadlade av och gick in på volten för att låta honom komma ner i varv och kanske springa lite.
Fick honom att röra sig ett par varv i trav åt bägge håll men han trivdes bättre med att gå nära nära mig för att hitta trygghet så vi lekte följa john som avslappning.
Jag har läst någonstans att hästar inte har dåligt samvetekänslor men det vete fasen med Dreyan. Det kändes som om han bad om ursäkt och sökte mitt stöd sen i stallet för han kröp nära och blåste mig i nacken och ville bli gosad med.

2 kommentarer:

  1. Elaka scoutledare med tillhörande småscouter är inte att leka med... Isak höll helt klart med honom på den punkten.

    SvaraRadera
  2. Haha, Ja gu fåniga dom var! Men ledaren hade ju faktiskt en yxa!

    SvaraRadera