Fullt ös genom skog och  mark for vi tre i dryga timmen. Vilken energikick! 

Galopp över åkern med en lycklig hund bredvid som njöt av att få sträcka ut i full sula, trodde jag ja. Sen dök ett gäng rådjur upp och Busan ökade farten för att komma ifatt dom medan Dreyan inte fattade varför han inte fick dra iväg i full kareta. Helt oförståligt, jag uppskattar liksom det här med kontroll och att kunna stanna lite där jag tänkt mig... men det kanske bara är jag!?

Sista tölten sitter i minnet och gav en sån där braig känsla att plocka fram vid mindre braiga känslodagar. Kort tempo med mjuka hasor och resta bogar och inget i handen, vi kan ibland vi också :)