"Den som sa att man inte kan köpa lycka visste antagligen inte att man kan köpa en islandshäst...!"







måndag 24 augusti 2009

Blä så bläigt allt känns men snart så blir allt bra...

Har känt mig fruktansvärt låg i drygt en veckas tid nu, och det är inte riktigt likt mig och det börjar faktiskt ta lite på krafterna...
Sedan kursen förra helgen har jag ifrågasatt min egen kunskap och duglighet att kunna rida min egen häst, på jobbet har det varit rörigt, schemat motsvarade inte mina förväntningar och helt enkelt så börjar höstens verklighet bli alltför verklig...
Nu måste vi ändra på min sinnesstämmning....
Tack Anna, du fick mig att tro att jag faktiskt kan hantera min filur.
Och jobbet... what to do? Jag ska kräva schemaomläggning annars så kommer jag ta tjänstledigt 1 timme i veckan så jag kan hämta min dotter på dagis en dag i veckan åtminstone. Låter det för mycket begärt? Om det inte funkar är det väl dags att röra på sig...
Okej nog om det och jag har beslutat vad jag ska göra så nu ser vi framåt....

I onsdags red jag D på banan och jag provade taktiken från kursen men jag måste erkänna att det känns inte helt rätt. Han blir lite stressad av att bli riden på det viset så jag smög tillbaka in i min egen taktik med lite nya modifikationer... Efter ett tag funkade det helt ok, med den graden av samlingen så måste jag ha ett spö tillgänligt för energin tappas bort.... konstigt att det blir så. I ena stunden finns det så mycket energi att det räcker för tio hästar och sedan kommer man åt honom och sätter lite press och då försvinner energin.
Igår var det dags för en behövlig lektion för Anna. Och det gick faktiskt riktigt bra till slut, visst finns det mycket att jobba på men lite funkade iaf, så skönt! Vi jobbade i tölten på långsidorna med öppna på långsidan och det gick riktigt bra till slut. I vänster varv spände jag mig mer och hamnade snett men så fort jag hittade rätt med mig själv så funkade det. Sedan tölt och trav på volt. I traven i vänster varv snubblade han rejält, med alla ben på en gång kändes det som, och vi höll på att gå omkull. Traven åt höger är mycket stabilare och jag kan ta lite mer i tygeln då. Jag ska försöka rida honom lite ställd även på långsidorna då han blir lite mer avslappnad. Tölten på slutet gick kanonbra, kort tölt på volt med fokus på formen... jobbigt men till slut gick det riktigt bra. Mycket drivning och lite ledande innerhand så kommer han ner i lite djupare form, kan komma ner ännu lite djupare enligt Anna (jag kan bara hålla med och kämpa vidare).

6 kommentarer:

  1. Kul att det kändes bra på lektionen. Det var en rejäl snubbling, kunde nog satt en hundring på att ni skulle gå omkull. Men det redde du ut galant. Det såg riktigt bra ut på slutet och även om du känner dig frustrerad, så lovar jag att det blir bättre hela tiden. Åh, du en sak är säker, din sits går inte av för hackor (grön av avundsjuka)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Hmmm vet hur det känns när man undrar om man verkligen fixar rida sin häst. Jag brukar få det rätt ofta. Andra hoppar upp och fixar allt som jag säger inte går, och de gör det galant... Jag har problem med mitt självförtroende där.
    Håller med Inga-Lill, skulle gärna ha din sits...
    Kramen

    SvaraRadera
  3. Jag förstår också precis vad du menar och vad Annica menar, för så känner jag också. Ibland tvivlar man på sig själv, men jag tror nog vi kan lite i alla fall ;)) Håller med Inga-Lill, du har jättefin sits!

    SvaraRadera
  4. INGEN kan rida gungläpp som du!

    Å duu, om jag har parkeringsljuset igång så kan ju inte du ha det också...

    Vem ska trösta knyttet då???

    Vi kanske ska ta o kolla mer seriöst efter en sele o spendera hela vintern med Linda på ett gummidäck bakom gungläpp...

    SvaraRadera
  5. Klart du kan rida din totto! Det är det nog ingen som tvivlar på!
    Visst har man ups o downs då o då och när det dessutom krockar med strul på jobbet kan ju luften gå ur vem som helst.

    Jag tror en viss Linda behöver ut i skogen o bara njuta av goshästen!

    Hoppas det löser sig på jobbet oxå...
    *KRAM*

    SvaraRadera
  6. Tack snälla söta ni för "peppet"...

    SvaraRadera