Jag har hittat den....!

Den ultimata, fantstiska, underbara backe! Den som bara varit där och väntat på oss som jag äntligen hittat, den backe som jag kan dra på galoppen till max i, den som vi kommer ha så underbart kul i, backen som är som gjord för att släppa tygeln och luta sig framåt och viska "spring fortare vännen, du får"!!!
Hmm, undrar om man kan bli lyckligare av att hitta en ny ridväg med en underbar backe som jag blev idag, ja inte bara jag förresten Dreyan blev alldeles till sig han också?!
Jag börjar från början... fick sluta lite tidigare idag så jag var i stallet redan straxt efter ett och oopsi vad varmt det var, men men vi överlever nog och han kanske är lugn av värmen tänkte jag glatt.
Hoppsan vad fel men kan ha! Han skuttade för varenda bengalisk domherre, sabeltandade talgoxe och Dreyanslukande sten som han fick syn på och det var inte några kan jag säga.
Tog det lite halvlugnt fram till E4:an där vi höjde tempot lite, målet för dagen var att gå på vänster sida av vägen oavsett vilken gångart (han trycker ju så in i h...te mot höger skänkel, mest i galoppen) vi hade.
Vi började med trav till tölt till trav växlingar vilket funkade helt ok. Sen jobbade vi vidare i tölten, att ställa och flytta undan för h.skänkel var inte det lättaste vi gjort men jag kämpade på med att få honom att flytta, ställa och framförallt att jag skulle återfå bettet som han tagit ett stadigt tag om när han upptäckte hur jobbig jag var. Lyckades inte helt för han var för pigg så det blev en taktikändring, galoppera lite så han lugnar sig. Så galopp resten av E4:an, stundtals kommer jag åt honom och får att par runda fina språn men sen lirkar han sig ur mitt grepp och det går fort ett par steg innan jag får ner farten och kommer åt honom igen.
Efter E4:an tog vi till vänster ner mot Oxsunda (?) och skrittade länge. Töltade sista biten mot "jeepvägen" och fick jobba som bara f-n för att hålla oss på vänster sida. Tog en galopp över åkern och drog upp till kanske 70% av maxfart och han trummade inte bara på med sina randiga ben utan längde faktiskt på steget, tjohoo! Han kan ju göra såna där saker numera som han inte kunnat förut. Och vi hade saktat av till trav innan åkern var slut! grattis till mig...
Sen jobbade vi korta sträckor galopp med längre sträckor skritt för att sen bara skritta på en flåsande totto. Och sen var vi mitt i den, backen, på väg nerför... underlaget granskades noga för jag visste ju vad vi hittat för skatt. Dreyan däremot fattade ingenting utan lufsade på utan att kolla underlag eller omgivning för ev. "faror", typ huggande buskar och sånt. Ner kom vi och jag stannade och frågade om vi kanske skulle springa lite men han trodde jag skojade så han lyssnade inte... tonåring som han är. Men runt kom vi och efter en liten galoppskänkel så hade vi kontakt igen. Jag släppte tygeln och kliade honom lite på halsen och hejade på honom, oj oj oj vad kul det är att springa fort! Jösses vad nöjd han var när han utan protest saktade av till skritt igen, mitt i avsaktningen drar han igång och gnäggar. Det lät precis som han skrek TJOHOO! av ren och skär lycka. Eller ropade han till tjejerna sina att han var på hemväg...? Jag väljer att tro på det första alternativet för det är gulligast.
Sen skrittade vi hela vägen hem från Manilla, gick bredvid på "ridning förbjuden vägen " iofs, men det var för att jag blev osäker på om vi fick rida där så jag garderade mig genom att gå. Avslutade altihop med att svalka mage och ben på bara hästen, eftersom det låg en båt förtöjd vid stranden, hade tänkt bada jag med men slapp tack var/pga båten.
Sen knatade vi in på stallplan svettiga och trötta men nöjda och glada.
Dreyan var så trött att han inte orkade bli stretchad efter att ha fått vila en stund vid bommen. Men har man varit kärlekskrank och skrikit efter bruden hela natten så blir det så.

Idag: hovslagare- nya skor runt om.

Igår,onsdag, fick han gå och beta på volten när Inga-Lill red och sen fick både Dreyan och Thrainn varsin välbehövlig schamponering.

I förrgår tömkörde jag lite utan större krav. Lite sick-sack och volter men mer än så blev det inte eftersom han dragit av sig höger bakdoja i hagen. Inga- lill och Thrainn kämpade på desto mer, blev trött bara av att titta på och fota lite.

Eftersom Inga-Lill är så duktig på att rimma så har jag gjort ett försök, fnissade för mig själv iaf när jag var i tvättstugan och kom på detta jag är inte så duktig men tyckte det var lite kul iaf):

Dreyan han är lite knasig att sitta på,

befinner sig ofta i det blå.

Man kan undra vad han tittat på,

för att sen bara springa så.

Men nu kan han kanske sluta flänga så,

för nu han hittat sin "Stjärna" att pussa på.

Nu är det dags att skutta iväg till tvättstugan men sen ska jag hoppa i lopplådan och drömma om "vår backe". Där ni tjejer, där kommer det gå undan, någon som törs utmana oss på ett race...?