Fullt ös medvetslös...

...blev det på vår långtur, en bit utan kontroll då D norpade åt sig bettet och trängde sig mellan Thrainn och Freyja som hade en lucka mellan sig på ca 30 cm och for iväg... morr!

Lite dålig uppslutning var det kl 10 på söndagsmorgonen inför den stundande långturen men vi som var där var desto mer laddade. Planen var att rida runt Oxundasjön med en fikapaus någonstans längs vägen. Jag bangade att klä på D packväskorna bakom sadeln (behöver ju liksom inte mer drivning än nödvändigt) och stod sen och vred lite på dom små sadelväskorna, som jag lånat av Lasse, och kunde inte riktigt komma på hur dom skulle sitta bäst utan att ha någon slags drivande funktion när Madde gick förbi och såg mitt dilemma, hon erbjöd sig att ha dom på Freyja istället... tack.
Iväg kom vi och vi startade i ett lugnt tempo fram till E4:an där vi la i töltväxeln. Dreyan blev lite besviken när vi inte svängde av mot "vår backe" men kom sen på att vägen vi svängde upp på hade han minsann fått galoppera på förut så då började han takta lite, besviken var han att det inte blev annat än skritt men med nosen tätt i Stjarnas svans lugnade han ner sig igen.
Efter att ha passerat bron över den lilla ån ökade vi tempot igen, ökad tölt så det stod härliga till med några små korta galopper på ett par språng då och då. Lilla "Draken" kom igång och var i sitt esse och jag fick jobba en del för att ligga kvar bakom Freyja och Thrainn.
Efter att gått en bit längs asfaltsvägen var D som en krutdurk i skritten att jag hade lite problem med att hålla honom på backen. Tölten rullades igång och det blev lättare att hålla D. Vi kom fram till en liten backe då dom framför föreslår en LUGN galopp, det hade jag fixat men efter två galoppsprång så ökade F farten lite lugnt och T axade till rejält och jag kände hur min krutdurk exploderade... hann bara tänka- jävlar!
En halv millisekund senare hade han bettet i ett stadigt tag mellan tänderna och var på väg mellan T och F, skithäst! Fort gick det eftersom bromsen var ur funktion, lyckades dock styra lite och kunde då undvika dom största groparna i vägen. Efter ett tag kände jag hur jag långsamt var på väg att få loss bettet och i en kurva tätt följd av en uppförsbacke fick jag loss det och drog i handbromsen... kan bara kallt konstatera att det var tur att inga bilar kom, att gående inte befann sig där just då och att inga andra på något sätt kom i vår väg. Tur i oturen... D skyllde allt på T efteråt...
Vi fortsatte till Rosersbergsbadet där vi vattnade hästar och skulle fika men utan hjälp hade jag inte ens kommit av min "Drake" för så fort jag släppte på tygeln tänkte han dra, så tack Madde för att du höll i honom medan jag satt av.
Välbehövlig paus... jag slängde ur mig mest på skämt- vi byter väl hästar på vägen hem? alla skrattade och Madde säger lite kaxigt att pigga hästar som ligger på lite har hon ju ridit förr... När det var dags att sadla på så börjar Inga-Lill och Annica fixa stigläder åt varandra... dom tänte alltså byta, varpå Madde undrar om det var allvarligt menat, japp svarar dom andra två. Jag hade ingen tanke på att Madde ens skulle vilja/våga försöka efter att ha sett D på vägen dit. MEN modiga Madde hoppar upp på en förvånad "Drake". Själv fick jag rida Freyja för jag hade paxat henne under fikat, det var att byta hästar under fikapausen eftersom F stod stilla medan dom andra vilddjuren slet och drog åt alla håll...
Madde kämpade för att bli chef över bettet och få D att förstå att hon var den som bestämde, hon var inte riktigt pratbar under långa perioder. Jag bestämde att vi inte skulle prova att galoppera eftersom jag kunde se på hans ögon att det inte skulle sluta väl.
Jag tror det gick bra för alla på sina nya hästar, själv njöt jag mest.
Ledsen Madde om hon inte gick så bra men jag var så mör i kroppen efter att ha jobbat min egen i lite drygt 2 timmar...
Tack Madde, Annica och Inga-Lill för en härlig dag!

Och tack Leffe, Rasmus och Mite för att ha byggt den nya sadelkammaren på rekordtid! Så fin är den och det kommer bli så bra när allt är på plats och helt klart.