en viftande lövhög *asg*

Idag satt jag i solen och tittade när ungarna lekte med en lövhög när ett minne poppar upp och jag kan inte annat än garva och plocka fram mobilen för att fota lövhögen och mmsa vidare för att sprida lite muntra minnen.

Tre eller var vi fyra knasiga tjejer, en Dreyan och en lövhög!!! *asg*

Stackars Dreyan tittade skeptiskt på lövhögar väldigt länge efter det...

Vad som hände? Joo, det var såhär:

Jag, Lollo och Fia (var My med?) lekte med löven på Kvarnberga varpå någon kläcker den briljanta idén att gräva ner Fia i löven. Hon syns inte alls och någon kommer på ytterligare en briljant idé om att hämta en häst för att se vad som händer. Alltså om hästen skulle känna på sig att det var någon i högen och inte kliva på den. Försökskaninen blev alltså Dreyan... såklart, vem hade trott något annat. Han kliver lite försiktigt fram mot högen men förstår inte vad som felar, då vi ber Fia vifta lite varpå Dreyan tittar storögt på den viftande lövhögen men reagerar inte mer än så. Efter ett tags viftande hoppar Fia upp och den lilla pållen hoppar förskräckt baklänges och fnyser lite. Stackars pållen, vad hade vi väntat oss?

Ett baklänges hopp och lite fnys, han är tålig mitt hjärta!

Jaja, vi skrattade så vi grät och jag hade problem med att ta mig förbi lövhögar med Dreyan under en väldigt lång tid efter det... *asg*

kiropraktor

Har ju glömt göra en notering om Håkans besök- mest för mitt eget minnes skull.
Tisdagen den 21/9 var Håkan på ett efterlängtat besök. Tyvärr hann jag inte ut men jag hade skrivit en lapp till Håkan hur jag upplevde Dreyan och hans störda rörelsemönster efter sommaren och vad jag gjort för att åtgärda.
Håkan ahde iaf undersökt och gått igenom honom noggrant men inte hittat några låsningar att tala om utan han blev godkänd och inga restriktioner ang ridning närmaste tiden. Däremot påpekade han precis som jag redan vet att det är viktigt att jobba honom bakifrån så han inte hamnar på bogarna. Håkan sa även att det är ett svårt jobb på Dreyan då han har fysiken mot sig (han är överbyggd).
Att min häst inte skulle behövas knäckas på alla håll och kanter är ju superhäftigt, har aldrig hänt förut :))

en bra söndag liksom...

Söndag, sovmorgon mm vad nice! OM jag hade lyckats sova vill säga men det gjorde jag inte utan låg och vred mig tills jag insåg att jag inte skulle sova på min fina sovmorgon, blä för det.

Drog igång en tvättmaskin istället och gick sen och la mig och kolla på tv ett tag innan jag klev upp och rensade nypon. Det tog ett tag för det var mer än jag trodde det var. Hoppas nu bara min tottopålle har vett nog att uppskatta mitt arbete.

Jag och Dreyan tog en sväng, E4:an fram och tillbaka. Synd bara att det tydligen var demoner på jakt efter små islandshästar som gjorde att vi bitvis liksom småhoppade i rushställning. Efter ett tag kunde vi iaf jobba lite utan studsinslag. Växlingar mellan tölt, trav, galopp, trav och sen ner till skritt utan tygelinverkan- häftigt!

klippning utan fleecetröja...

Nu var det dags att klippa Dreyan och jag kom i sista stund på att jag inte skulle ha fleecetröja på mig, ha!

Jag brukar lyckas med att alltid ha fleece på mig när jag klipper vilket alltid resulterar i att det som Dreyan blir av med sitter fast på mig och varje gång säger jag att nästa gång måste jag komma ihåg att inte ha fleece, och denna gång vann jag över tröjornas konspiration! Så grattis till mig!!!

riktigt bra tycker jag det blev

(Annica, jag försökte klippa såna där spetsar vi pratade om men det bidde inge bra. Ena sidan blev bra men sen skulle andra se likadan ut och det sket sig kapitalt...)

Sen stod longering på schemat och jag försökte få honom att jobba seriöst redan från början men tji fick jag för det var lite för mycket sprattel i benen på Dreyan. Han låtsades bli rädd och skuttade hit och dit. Jag insåg ganska snabbt att det fick bli lite lek och bus först och det behövde jag inte säga två gånger. När jag kopplat av linan och sagt hopp och lek så for han iväg i ett par bocksprång med fina bakutsparkar. Jag vet ingen som kan se så lycklig ut över att få busa och springa, lycka i mattehjärtat!

Efter en stunds busande bjöd jag in honom till mitten för att se om han jobbvillig och nu var det inga problem. Han gjorde snällt som jag bad honom. Små volter i trav, sidförande och direkt upp i trav dock lite slarvig över bommarna och slog i varje gång i princip. I höger varv var han fint lösgjord och bra flyt i kroppen. Vänster varv däremot fick jag kämpa en hel del för att få honom att släppa bogen och sluta spjärna i ganaschen. I skritt låste jag upp bogen bitvis men då spjärnade han i ganaschen och när jag fick honom att sluta spjärna i ganaschen så låste bogen sig. I trav lyckades jag få honom sluta spjärna i ganschen men bogen lyckade jag inte få helt upplåst.

sen plockade jag ett gäng nypon

Jag undrar hur Dreyan gör när han plockar nypon, jag menar han kör ju in sitt huvud i busken och kommer ut med ett litet nypon utan att ha rivit sig eller stuckit sig på någon tagg... det lyckades inte jag med... och jag jobbade med två händer.

mitt lördagsmys

Jag lyxade och tog en med massor av bitar... mums! Sen var jag proppmätt men gott var det.

nyponplockare

vill inte gå från hagen... han höll ju som bäst på att plocka nypon!

Det var ett tag sen Dreyan började plocka nypon och vi har andra flitiga nyponplockare i stallet, jag kanske skulle göra ett ryck i helgen och plocka lite jag med...

mamman tog med dottern för att rösta...

Mamman och dottern for iväg till kusinernas gamla dagis och bara det var ju spännande. Dottern plockade på sig en hel massa lappar, både till sig och mamman vilket var riktigt bra eftersom mamman inte hade bestämt sig för vilka lappar som skulle ner i kuverten.
Inne i dom otroligt moderna båsen hittas ett kvarglömt kuvert så dottern får ett eget till alla sina lappar, då var hon nöjd och glad och pulade glatt in dom.
Tanterna tar emot mammans kuvert men inte dotterns, dottern blir då en aning bekymrad över var hon ska posta sina röster. Mamman säger lite glatt att vi hittar något fiffigt ställe på vägen där vi kan posta dom vilket dottern nöjer sig med.
Vi går därifrån och mamman får i uppdrag att posta rösterna medan hon leker på dagisgården. På väg till bilen frågar mamman vad dottern röstat på.

dottern: Men det vet du väl?
mamman: Öh, nej borde jag det?
dottern: Ja men jag röstade ju på den bästa!
mamman: Jahaaa...?
dottern: Ja, jag röstade på Zlatan!
mamman: Ja, det tänkte jag inte på. Kunde man rösta på honom?
dottern: Klart man kan, den bästa kan man alltid rösta på!

hmm, inte alls påverkad av sin kusin...

halvöppna- äntligen fick vi till det!

I onsdags hade jag och Dreyan ett kanonpass! samling, lösgjord och form bakifrån...
Vi lyckades rida halvöppnor, TJOHOO! ska kanske då nämna att det var i TRAV! dock endast i vänster varv men iaf...
Det känns så himla bra just nu och vi utvecklas framåt hela tiden känns det som, kanske inte enbart då kunskapsmässigt. Men något som jag är mest stolt och glad över är hur traven har plockats fram och vi kommit på hur alla hjärnspöken ska hållas i schack.

Dís Lätta Hösttävling den 2/10

Detta mail fick jag idag:

Hej!
Du har fått en plats vid Dís Lätta Hösttävling den 2/10 på Ensta ovalbana.
Deltagarlista och ryttarbrev kommer att publiceras på Dís hemsida när vi närmar oss tävlingen!Eventuella strykningar meddelas anna.messing.eriksson@telia.com så tidigt som möjligt!
Mvh Dís tävlingskommitté

Det var ju skojsigt att man kom med men jag hade inte blivit upprörd om jag inte kom med heller, då var det inte meningen och det är bara att gilla läget. Så resonerar jag men jag vet att många väntat på besked och förmodligen blir arga och besvikna om anmälan inte godkänns. Jag hoppas att alla som jag känner och som anmält sig kommer med så vi blir ett gäng.

Så då var det bara att börja träna lite seriöst igen och inte lalla omkring på lång tygel i skogen i skritt och sen ett litet race uppför "vår backe", tjolahopp tjolahej vad vi kan leka bra, synd bara att dom bengaliska domherrarna är på krigsstigen så vi måste väja och skutta iväg för att inte bli uppätna... enligt Dreyan iaf.

ett ettrigt cykelbud

Ja faktiskt så tror jag dessvärre att ett sånt finns i oss alla, iaf mig. Jag tillhör ju nu dom där coola som cyklar till och från jobbet.
Jag som förut svurit åt tokiga cyklister som borde lära sig vet hut och hålla sig till trafikreglerna och värst har ju då buden varit. Men nu har nog en ettrig sak slagit klorna i mig, jag sicksackar mellan bilarna, smyger förbi rödljus om jag ens smyger, kör om medcyklister och får sen trampa utav helvete för jag kan ju inte bli omkörd av någon jag kört om... Nu är jag en sån där som bilisterna svär åt, hihi!
Jag är iaf lite mör i kroppen efter den första veckan med seriös cykling men snart är det helg och då ska jag vila upp mig med lite långritter.

mån:........3 km
tis:.......... 11 km
ons:........ 17 km
tors:....... 17 km
fre:..........18 km

(fre förra v. 11 km)

helgen kom försvann och är nu ett minne blott...

Fredagskvällen började med att jag trodde jag skulle dö cyklandes över Tranebergsbron i HÅRD motvind... (Som ni märker så överlevde jag.) LIte fotboll på tv´n, somnade dock i pausen så jag missade andra halvlek.
På lördags morgonen knatade jag och Jennifer, hon i nattlinne och morgonrock, över gården för att äta frukost hos Titti, mysigt. Det blev lite som att förlänga sommarens frukoststunder.
Jag och Jennifer åkte på eftermiddagen ut till stallet för att hinna rida Dreyan innan stallfesten började men vi fastnade uppe vid grillen hos grillmästarna. Jennifer charmades totalt av Annicas man Joel. Stackarn, han visste inte vad som väntade honom. Jennifer blev hans lilla plåster hela kvällen, tack för lånet Annica! Festen var kul, god mat, trevliga människor, bra musik och mycket skratt. Mindre skoj, fast vi hade ju kul pga den iofs, var ju en jacka som osade mögel... **hihi**. Jennifer skrämde livet ur stackars Madde två gånger om och jag kunde inte annat än skratta hjärtligt för jag kan höra min lilla snorpa berätta med allvarlig röst om mormors resa till skottland för det var där hon var inte någon annanstans. Snälla morfar kom ut och hämtade oss på kvällskvisten då chauffören till min bil intagit annan dryck än läsk.
På söndagen träffades jag och Annika, och naturligtsvis min lilla snicke snacke också, för att prata lite om Dreyan. Jennifer skrittade fram honom, ja hon travade faktiskt ett par steg också, och sen red jag. Ville visa Annika hur jag vill att D ska ridas. Jag red och instruerade hur, var och när jag gjorde vissa hjälper och vad jag gör om han gör på ett visst sätt. Fick provocera fram lite oönskat beteende för att kunna visa hur man löste det på bästa sätt. Dreyan var lite förvirrad och undrade vad jag höll på med. Jag tror iaf jag lyckades visa skillnaden mellan en framtung plöjande D till en mer satt och mer bakbensaktiv D, bogarna på rätt ställe kontra ute och svävade, en mjuk häst på yttertygeln kontra en spänd hängande häst på innerhanden. Som sagt jag tror jag lyckades visa en viss skillnad, eller vad säger du Annika? Dreyan var iaf superduktig som lät mig trixa och visa. Han var avslappnad och gick bitvis kanon och han var så nöjd med sig själv när jag var klar, snacka om att han såg en aning förvånad ut när Annika satt upp och fick gå igenom typ samma program igen för att verkligen känna skillnaden på en korrekt arbetande D istället för en falsk form i fram och släpande bakdel. Hoppas det hjälpte.

Underbara lilla häst!

Kände mig trött och sliten på väg ut till stallet och bestämde mig för att en liten uteritt var på sin plats, orkade verkligen inte flippra runt på volten och leka seriös. Och oj vad roligt vi hade! Underbara häst som gav mig sån energi och glädjekick!
Vi höll ett högt men kontrollerat tempo i tölt, trav och galopp. Alla gångarter satt där dom skulle vi växlade ofta och mycket. Blev det så att D hängde i bettet eller började ligga på så blev det några små förhållningar, lyssnade han inte på dom så tog vi om det från skritt igen och det funkade så himla bra, inget bråk inget slit utan bara en så skojsig tur. Han ville inte ens bryta av från trav för att ett rådjur stod på stigen, det vägrade flytta på sig tills det förstod att vi skulle vinna chicken racet.
På vägen hem styrde jag in på Sättras gräsbana för att ta ett par varv i galopp men då började han genast bete sig som en liten gris, där hade han fått bestämma helt vad han ska göra och inte. Sånt tolereras inte utan då blev det jobb på hög nivå. Till slut travade och töltade han i form med bogarna på korrekt ställe. Avslutade sen med att galoppera i form i höger varv och galoppera någorlunda balanserat i vänster varv, det var ju därför vi var där egentligen.
På vägen hem sen började han faktiskt söka sig neråt och slappna av i både nacke och hals i traven på ett sätt som förut inte funnits på världskartan att hitta på en uteritt.
Vilken energi och glädjeboost jag fick av min underbara lilla häst!