helgen kom försvann och är nu ett minne blott...

Fredagskvällen började med att jag trodde jag skulle dö cyklandes över Tranebergsbron i HÅRD motvind... (Som ni märker så överlevde jag.) LIte fotboll på tv´n, somnade dock i pausen så jag missade andra halvlek.
På lördags morgonen knatade jag och Jennifer, hon i nattlinne och morgonrock, över gården för att äta frukost hos Titti, mysigt. Det blev lite som att förlänga sommarens frukoststunder.
Jag och Jennifer åkte på eftermiddagen ut till stallet för att hinna rida Dreyan innan stallfesten började men vi fastnade uppe vid grillen hos grillmästarna. Jennifer charmades totalt av Annicas man Joel. Stackarn, han visste inte vad som väntade honom. Jennifer blev hans lilla plåster hela kvällen, tack för lånet Annica! Festen var kul, god mat, trevliga människor, bra musik och mycket skratt. Mindre skoj, fast vi hade ju kul pga den iofs, var ju en jacka som osade mögel... **hihi**. Jennifer skrämde livet ur stackars Madde två gånger om och jag kunde inte annat än skratta hjärtligt för jag kan höra min lilla snorpa berätta med allvarlig röst om mormors resa till skottland för det var där hon var inte någon annanstans. Snälla morfar kom ut och hämtade oss på kvällskvisten då chauffören till min bil intagit annan dryck än läsk.
På söndagen träffades jag och Annika, och naturligtsvis min lilla snicke snacke också, för att prata lite om Dreyan. Jennifer skrittade fram honom, ja hon travade faktiskt ett par steg också, och sen red jag. Ville visa Annika hur jag vill att D ska ridas. Jag red och instruerade hur, var och när jag gjorde vissa hjälper och vad jag gör om han gör på ett visst sätt. Fick provocera fram lite oönskat beteende för att kunna visa hur man löste det på bästa sätt. Dreyan var lite förvirrad och undrade vad jag höll på med. Jag tror iaf jag lyckades visa skillnaden mellan en framtung plöjande D till en mer satt och mer bakbensaktiv D, bogarna på rätt ställe kontra ute och svävade, en mjuk häst på yttertygeln kontra en spänd hängande häst på innerhanden. Som sagt jag tror jag lyckades visa en viss skillnad, eller vad säger du Annika? Dreyan var iaf superduktig som lät mig trixa och visa. Han var avslappnad och gick bitvis kanon och han var så nöjd med sig själv när jag var klar, snacka om att han såg en aning förvånad ut när Annika satt upp och fick gå igenom typ samma program igen för att verkligen känna skillnaden på en korrekt arbetande D istället för en falsk form i fram och släpande bakdel. Hoppas det hjälpte.