en helg i stallet...

får ni läsa om på Hastliv.nu!!!

puss på er alla

tittut!

Här inne händer inte så mycket då jag istället hänger på Hästliv.nu, så kom och häng med mig där är ni snälla!

min blogglänk är: http://www.hastliv.nu/bloggar/lindaochdraumur/default.aspx

inloggningsproblem!

Ni som försökt läsa mina inlägg på nya bloggen har naturligtsvis sett att inga uppdateringar görs.. jag kan inte logga in och få tillgång till admin och genom det komma in i bloggen! Allt är under utredning så håll ut!

teknik är fina grejer... när den funkar vill säga!

Beslut och besked

Så, nu känns det som om alla frågetecken och krumelurer som snurrat i huvudet den senaste tiden börjat komma på plats och rätat ut sig.
Beslut är tagna och alla som ska ha något slags besked är beskedade... näe meddelade heter det nog!
Yeey, nu känns det som om jag kan andas igen!

ruskigt nöjd!

Jaha, och här sitter jag och känner mig sådär ruskigt nöjd! 

Jag tog mig till jobbet men framför allt jag tog mig även hem från jobbet- på min CYKEL! 

Då förstår ni varför jag är så nöjd!

Jag har ca 17 km fram och tillbaka till jobbet och Tranebergsbron är utan tvekan den absolut jobbigaste biten! 

 

vacker men dödligt jobbig 

 

och sååå lång

glad!

Att ha en musblack is tha shit!

Man blir ju så glad och lycklig med en sån fin "mysblack"!

vill ni också vara med och tävla?

Just tävlar vi oss lite på fejjan men ni som inte har det kanske också vill vara med? 

Nu mina vänner ska vi leka en lek, var är bästa gömstället för en gammal mobil och en laddare (dom är inte av samma märke så dom kan vara osams)? Kom igen nu- fina priser  

dom här förslagen har kommit in hittills via fejjan:

C
Nån låda i hallen, helt klart!

 A
Jag chansar på typ städskåpet bland verkyg å dyl. :-))

jag
Näe, C, det trodde jag med, bättre lycka m nästa gissning!
Kan man tro A men mitt städskåp är fullt m hästkläder, bättre kan du!

I-l
Laddaren ligger i bokhyllan och telefonen inne under J säng?

Ca
Jag tror på en kartong i källaren...

O
jag tänker på en speciell sorts källare.

jag
I-l, hittade 2 gamla mob inne hos J. Å en mob å tre laddare i bokhyllan, men inte dom jag letade efter....


I-l
Borde vara tröstpris tycker jag ;)


jag
C, hittade ett gäng gamla elekteonukmojänger i lådan i hallen men inte rätt
 
jag
Men åhhhh, säg inte källaren Ca å O i- det är typ plågeri!
Elektronik var ett svårt ord
Ska klura på det I-l.... ;)
 
L
Jag tror på någonstans i köket... Där hittar man det mesta!
 
jag
snabb genomsökning av köket.. inte där!
 
A
I klädgarderoben i nån piffig spara låda...
 
 

Kom igen nu jag behöver fler förslag för jag kikar och kikar (tihi)?

 

helgen

Lördagen var det dags för stallet igen med förhoppningen att vi kunde få livsglädjen att stanna inuti lilla pållen.
Började med att lersanera och pälsglansa man och svans så lerkokorna inte skulle få så bra fäste vid nästa rullning.
Framskrittning ca 20 min i skogen och trots att pållen försökte förvirra mig genom att svänga in på stigar som inte alls ledde åt det håll vi skulle så tog vi oss in på banan till slut. Och idag gick det riktigt bra faktiskt. Öppnor, skänkelvikningar, bakdelsvändningar och galoppombyte m ett par töltsteg mellan- allt bara flöt på! Mjuk i munnen och nacken. Galoppen var en aning loj i höger varv tills jag började med voltbyte med ett par steg tölt mellan vänster och höger galopp- det gillar han och galoppen blir så mycket bättre.
Ett riktigt bra och avslappnat pass med andra ord.

Söndagen spenderades med dammvippa och dammsugare och det blev så fint till slut. Lilla blå fick sig en omgång med dammsugare och avtorkning, dock endast på insidan så den ser ju lika katastrofal ut som förut.

livsglädjen sprutar ur öronen på liten pålle

Försökte mig på ett seriöst ridpass på banan igår kväll men när det var svårt att få det att funka för hos pållen så sprutade livsglädjen ur öronen och benen hade liksom inte ro att jobba samspelt med resten av kroppen. Vi läs inte jag fick istället en enda uppgift- springa! Vi töltade mycket och fort och till slut var pållen lite lugnare så vi kunde jobba igenom oss lite skänkelvikning och annat jox, snyggt- näe!
Detta var ett pass som varken för oss framåt eller bakåt i träning men såna pass måste finnas när livsglädjen tar över och måste ut!

skitsnack och ett ältande

Jag rök ihop med en person för ett tag sedan och hade jordens disskussion om saken. I disskussionen visade det sig att personen ifråga hade fler grejer som den inte yppat ett ord om men kuckilurat ihop det själv eftersom vi inte haft en sån överenskommelse som den personen påstod. Det fanns inga belägg från den personen så jag argumenterade ner denne ganska hårt och frågade sen om det var något mer vi skulle dskutera när vi ändå höll på. Vilket det inte var, fine- då var jag klar med det och släppte det och gick vidare. Men häromdagen får jag höra på omvägar att denne fortfarande har hang-ups och springer omkring och snackar skit. Jag tar väl inte åt mig direkt men jag blir väldans irriterad, varför gör man så?

en lugn onsdag i stallet

Då Dreyan har en tappdoja så skulle hovslagaren M komma förbi och slå dit den men när jag hämtar Dreyan i hagen har han ytterligare en bortsprungen doja. M valde att sko om alla tassarna, snällt av honom då honom då han med råge fyllt sin skokvot för dagen.
Sen longerade jag lite och Dreyan välvde halsen och längde överlinjen i vänster varv ganska fort så passet blev ganska kort. Dutti pålle!
Sår på höger bakben bredvid svansen nu också, ytligt och helt skinnflått. Såret på vänster rumphalva ser fint ut.

mina fina hjärtan!

I fredags vaccinerades Dreyan och då får man ta det lugnt! Men det hade iofs inte Dreyan fattat eftersom han passat på att busa i hagen och dragit av sig vänster bakdoja och hade även ett sår uppe på vänster sida av rumpan, med andra ord inte lugnt!
Men när lillmatte sitter på ryggen på ryggen då tar man det lugnt, det vet Dreyan och lufsar på i sakta mak bakom mig. Min ADHD-häst blir lugn som en filbunke när Jennifer är med, underbara häst vad han anpassar sig och vet när det är allvar.

en bra vecka men...

Trots en riktigt bra vecka så känner jag mig lite ledsen i ögat.
I onsdags hade jag och pappa middagsmys och sen åkte jag och Busan till stallet och simmade oss runt i ösregnet. Fy, det var såna sjöar och överallt och ingenstans men vi tog oss runt och hade ganska skoj trots allt. Busan är numera ganska bekväm med att vara i stallet och i närheten av Dreyan.När katten Åke dök upp tog hon skydd hos Dreyan för katter är läskiga, att han ville hälsa på henne gjorde inte saken bättre.
Fredagen bjöd på en trevlig klassåterträff med brudarna från gymnasiet. Innan hade jag varit sjukt nervös. Vad skulle vi ha att prata om, skulle vi känna igen varandra och ja ni vet såna där tankar. Men alla var sig lika och vi fortsatte egentligen snacket där vi lämnade varandra för ett par år sedan (läs ca 15 år) och vi hade sjukt trevligt. Vi insåg att ganska många av oss bor hyfsat nära varandra och det känns ju lite sjukt att vi inte träffats tidigare då iaf jag kände att jag saknat dom här brudarna. Lite ändring på det hoppas jag, redan i veckan som kommer kanske.
Idag möttes jag och My upp för att ta en långtur i det vackra vårvädret... eller inte! Det blåste kallt och var inte så behagligt som vi trott och sen att det var typ isgata och riktigt dåligt underlag gjorde att det typ endast var skritt hela vägen.Vi red hem och åt Mys hembakade semlor istället.
Och här sitter jag ensam en söndagkväll och känner mig lite ledsen och så saknar jag min prinsessa som är på landet och har sportlov.

barnen diskuterar dagens metro

Tre barn på fritids läser framsidan på dagens Metro:
Barn 1: Alltså, jag har sån otur.
Jag: Varför?
Barn 1: Ja, men jag bor ju i Tullinge. Och där har det ju skett ett dubbelmord.
Jag: Ja, det var ju otur.
Barn 2: Åh fy, stackars dig!
Barn 1: Alltså, sån OTUR!
Barn 3: Näe, VA? Har det skett dubbelmord för en semla?
Barn 1 och 2: Öh, va?
Barn 3: Ja, men kolla bilden. Är det så?.... Näe, så var det ju inte! ååååhhhh, vad tokig jag är!

Sen utspelas då scenariot att dubbelmordet skulle skett pga en semla. Dom var så seriöst oseriösa att det inte gick att göra annat än asgarva.

Det är inte så ofta det händer att han blir paniskt rädd och verkligen menar det, han blir låtsasrädd lite nu och då för att det är skoj att skutta lite sidvärtes. (sist han var "på-riktigt-rädd" var för en scoutledare och massa småscouter för ett år sen kanske.)
Vi skulle ta en sväng runt ängarna och sen kanske ner i vår sommarhage för lite galopparbete i djupsnö. Det började fint med bra trav runt första delen. När vi kom ner till 90 graders kurvan fattade vi galopp, kände att han skygga lite åt vänster för det prasslade lite i kohagen på höger sida men vi fortsatte i galopp med en ännu mer stadig vänsterskänkel. Mer prassel och ett högt och gällt djurläte gör att Dreyan kastar sig i 90 grader rakt ut på åkern i panik och jag hinner tänka SKIT, men inte så mycket för att han galoppade utan för att jag inte hade koll på hur underlaget var. Han stannar ganska snällt men är ordentligt uppjagad och skakar i hela kroppen. Vänder och försöker ta oss tillbaka mot ridstigen men då kastar han sig igen och skakar än mer. I det läget insåg jag att det kommer inte funka att få honom förbi det farliga och jag kan inte heller sitta av då det känns som han kommer dra när jag är på väg av. Så där blir vi stående ett tag tills han slutar skaka, först då känner jag att det är läge att försöka styra därifrån och då tillbaka åt det hållet vi kom ifrån under något sånär sansade former.
Har hört att det är flera som sett vildsvin i det området så det var väl kanske ett gäng såna som skrämde livet ur Dreyan.
Vi skrittar och får ner pulsen och rädslorna, men sen flippar han vid eken igen (det är ngt läskigt där allt som oftast) och vi tar oss hem med andan i halsen.
Sadlade av och gick in på volten för att låta honom komma ner i varv och kanske springa lite.
Fick honom att röra sig ett par varv i trav åt bägge håll men han trivdes bättre med att gå nära nära mig för att hitta trygghet så vi lekte följa john som avslappning.
Jag har läst någonstans att hästar inte har dåligt samvetekänslor men det vete fasen med Dreyan. Det kändes som om han bad om ursäkt och sökte mitt stöd sen i stallet för han kröp nära och blåste mig i nacken och ville bli gosad med.

*alla hjärtans dag*

Ont i huvudet, tryck i bihålorna, halsen gör ont och febern ligger på lur bakom ett revben eller två... det är tur man inte har en sambo hemma som förväntar sig myspys för idag skulle det inte blivit mycket ligga av.

men puss på er alla!

(skickar den genom ett alkogelbad naturligtsvis)

en vanlig söndag

Dagen har gått åt till att plocka, fixa och dona men jag hann med en sväng till stallet också. Vi tog en tur runt ängarna och sen vidare ner till Getudden där vi stod och bara njöt av solen och tystnaden ett tag.

Livskvalité 

Dop

Igår var vi på dop i Västerhaninges kyrka, det är där det alltid händer något!
Jag var ombedd att fotografera, så det måste ju betyda att jag lyckades få till några bra bilder under det förra dopet, så jag missade även denna gång dramat i bänkraderna.
Jennifer hade helt plötsligt vänt sig till Mimmi och varit helt blodig. Mimmi hade trollat fram papper och torkat men var kom allt blod ifrån? Den väldigt lösa tanden hade valt att lossna just då, just där. Plopp, rakt ner i fantaflaskan...
Förra dopet satt syrran längst ut i bänkraden och helt plötsligt sa det pang och dörren vid bänken for upp och syrran trillade ut i gången...
Om det ev skulle bli ett tredje dop kanske vi kan få dom att överväga att byta kyrka för så här kan vi ju inte hålla på ;)
Dopet i övrigt var väldigt vackert och stämningsfullt. Jag var ju iofs ganska fokuserad på mitt uppdrag då jag kröp, smög och klättrade (överdriver lite) för att få riktigt bra bilder ur rätta vinklar så jag hörde inte riktigt allt.

sällan jag ger mig

Åkte mig lite skridskor i fredags kväll med Jennifer och morfar. Denna gång testade jag mina svarta, dom som praktikanten och ett barn tränat upp sist vi var där, och det funkade ju! Ja, hjälpligt iaf, jag tog mig fram och kunde nästan stanna när jag ville. Kändes mycket stabilare än förra gången så skam den som ger sig!

när tankens kraft är större än rätta hjälper

Började arbetet på banan precis som vi alltid gör, lite uppmjukande och sen jogga igång för att sen gå ner i skritt igen och jobba lite mer aktivt och sen gå vidare i andra gångarter. När vi joggar igång brukar vi allt som oftast göra det i tölt men nu gick det verkligen inte. Den var så travtaktig och jag fick inte ordning på den överhuvudtaget. Han travade nästan helt i fram när jag gav upp och la över honom i trav på riktigt. Då flöt han på så fint så, men jag fick jobba med att hålla tempot nere och kramade på yttertygeln och knackade loss honom för inner. Större krav har jag inte i igångjoggen. Riktigt fin trav bitvis och jag jobbade med min egen sits och att komma ner ordentligt i sadeln.
Ner i skritt och han trampade till slut ganska bra under sig och då jobbade övergångar till tölt och ibland tappade jag iväg honom precis i igångsättningen men många blev riktigt bra och vi var ihop.
Riktigt bra sidoförflyttningar i bibehållen form lyckades vi med också.
Men tölten fick jag inte ordning på några längra sträckor, övergångarna fungerade men mer än två varv på volten gick inte sen kom travtakten. Konstigt!
Lite galopp hann vi också med, måste nog rikta in ett pass då vi galopparbetar mest hela tiden.
Var överlag riktigt nöjd med passet och förundrades flera gånger under ridpasset att "shit vad långt vi kommit", att han kan hålla ihop och inte bara ska springa trots att jag inte ridit ordentligt på över en vecka. STORT!

Efteråt funderade jag på vad som hände med tölten. Min tanke under igångjoggen var att han kankse inte orkade hålla ihop eftersom det var ett tag sen. Men sen kom jag på mig själv att det var ju jag som sabbat!
Efter mitt samtal med Lollo tidigare i veckan då vi pratade öppnor, slutor och skänkelvikning i trav och storhästar så har jag tänkt trav och jobbat trav inom mig både när jag sitter och går. Har gått i slutor och öppnor med inslag av halvhalter varpå barnen på jobbet nästan gått in i mig. Ja, jag vet jag är lite halvkorkad och konstig! Jag har alltså tänkt mig in i trav och haft storhästtraven i tanken, traven som svävar och, den vi får till ibland, som är bärig och som du kan jobba i utan att sprattla in små töltsteg.
Tänk vad vi kan åstadkomma genom att bara tänka på det, jag var alltså helt omedveten om det när jag red utan det här kom jag på i analysen.
Tänk vad tankens kraft är viktig!

vad gjorde jag sist med Dreyan?

och när? känns som en hel evighet sen :((
torsdag 26/1
longering med gummisnodd. Hittade formen mycket snabbare och bättre denna gång. Iaf i höger varv för där är han inte har något problem med inre balansen. Vi hittade avslappningen och formen men sen kör vi fast. Han hamnar på bogarna och blir framtung och baken loj.
I vänster varv har vi samma problem men med ytterligare en problematik. Han blir osäker på underlaget och hamnar i obalans och springer ifrån och blir hängande i linan (inte mkt men mer än i höger) och rundar sig inte utan går mer på en fyrkant så an kan vara så rak som möjligt. När vi kom till avslappningsstadiet så blev det väldigt jobbigt och en av oss (läs Dreyan) var tvungen att bli rädd för ett träd för att komma undan. Bytte varv ett tag för att bryta trädnojan och sen tillbaka och då fungerade allt ok i en avslappnad form.

fredag 27/1
En barbacka tur runt ängarna i snön och månskenet (det var inte månsken, men det lät bra, utan jätteväxthuset som lyste upp himlen). Fy bubblan vad gött sätt att avsluta arbetsveckan på!

lördag 28/1
Longering igen med Lollo som ett extra par ögon. Visade upp hur vi joggar igång och arbetar för att komma till avslappning och bra form. Idag hittade han den ännu snabbare. För att komma undan att han hamnar på bogarna så ville Lollo se snabba tempoväxlingar och det kändes som om jag förstod vad hon menade men jag ville ju se från sidan så då lämnade jag över lina, pisk och häst. Lollo jobbade vidare och glömde lämna tillbaka allt när hon hade visat tempoväxlingarna men inte gjorde det mig något. Nu vet jag vad jag ska jobba vidare på.
I vänster varv fattade Lollo snabbt vad jag menade med en annan sorts problematik. Här kopplades då linan direkt i inre bettringen för att få snabbare reaktion och för att han inte ska ha samma chans att hänga i linan och spänna sig. Lite samma tänk här men växlingarna måste ta längre tid, ett halvt varv ökat ner i mer samling i ett halvt varv etc. För snabba växlingar fick honom att spänna sig än mer i kroppen. Han spänner sig i hela kroppen och rörelsen går inte ordentligt genom kroppen. Efter en stunds arbete började han dock slappna av och jobba igenom kroppen men fortfarande lite svårigheter att runda sig. men det kommer. För nu vet jag även där vad jag ska jobba vidare på.
Nyttigt som bara den att stå vid sidan av och se på och ha någon att bolla tankar och ideér med!
bilder kommer...

söndag 29/1
Fina Carro med söta Askja kom in på stallplan som en räddande ängel då jag stod där och hade beslutsångest med vad jag skulle hitta på. Vi gav oss ut på en tur genom skog, runt ängar, på grusvägar och genom obanad skogsterräng. Shit vad skoj det var att träffa Carro igen och se deras utveckling!

sen blev jag magsjuk och livet tömdes ut i toan...
orkade inte ta mig ut på onsdagen utan fick bli en sväng på torsdagen 2/2 då jag släppte honom på banan en stund. Gick bra att träna tempoväxlingar utan lina också.

bäbisarna flyttade i lördags

Så sorgligt men nödvändigt!
Dom söta små bäisarna som var så underhållande och charmiga.
Men under veckan så började en av killarna att attackera den andra, när hamstrar väl börjar slåss så slåss dom på liv och död. Så under ett antal nätter vaknade jag med hjärtat i halsgropen varje gång dom lät. Så vi åkte till djuraffären med killarna, vi hade bestämt att en av tjejerna skulle med också men hon såg så ledsen ut att Titti och Mimmi övertalade mig att hon skulle få stanna också. Så iväg med killarna till affären där vi  började prata med tjejen som jobbade där och hon visade storleken på buren hon rekommenderade för tre småtjejer, yaiks! Och hon sa att idag var sista dagen hon kunde ta emot dom för sen tyckte hon dom var för stora. Överläggning för att sen åka och hämta en eller två tjejer också.
Det gjorde lite ont i hjärtat att se fyra av våra små sitta i affärens glasburar! :´(
Tjejerna fick ju iaf vara tillsammans men den snälla lilla killen var ju alldeles ensam och såg så blyg och ledsen ut. Men, men det var det bästa vi kunde göra.

lite flytt?

Har fått erbjudande om två helt olika sorters flyttar som båda lockar men på väldigt olika sätt. Den ena är otroligt spännande och ganska skoj faktiskt. Har absolut inga detaljer ännu men jag leker med idén att flytta in och blogga på en seriös hästsajt. Jaja, inget är klart och jag vet egentligen inte vad som förväntas av mig men jag håller uppdaterade för vad jag bestämmer mig för. :)
Den andra är lockande på många sätt och något jag funderar på men som ligger lite längre fram i tiden kanske. Jag funderar vidare men det känns otroligt bra att ha fått erbjudandet.

Jag har så sjukt mycket...

att blogga om men jag får ingen struktur på någonting eftersom jag vill få in allt på en och samma gång och vet ni vad? Då blir det bara ett evigt förvirrat virrvarr av massa obegripligt pladder. 

Som C skulle säga en "sockerhög Linda" :)

Ska försöka strukturera upp lite imorrn så jag återkommer med förhoppningsvis lite mer begripligt pladder.

rikspuckon har härjat fritt

min lägenhet har varit invaderad av ett gäng rikspuckon och jag kunde inte åka till stallet! det gör mig riktigt irriterad och jäkligt trött på allt vad rikspuckon heter och gör! 

googlar mig lite på rikspuckon och tadaaa!

men jag använde dammsugare och mopp!

hur man går från adhd till total lydnad

Ut i skog och äng skulle jag och My med våra taggade hästar. Dom var så taggade och på tårna att "lille Plupp" till slut var rädd för sina egna fnysningar. När vi kom ut på stora ängen är jag och My rörande överrens om att ingen galopp kommer att ske, sker det så stannar den andra illa kvickt då det inte är med mening. Vi töltar på och sen hör jag snett bakifrån- "nu kommer viii". Illa kvick tar jag ett par halvhalter och sen far en liten brun Plupp förbi i full kareta varpå Dreyan hoppar till men sen har vi gjort halt. Duktig Dreyan!
Vi fortsätter utan större missöden men med taggade hästar och Dreyan hänger i handen och tar inte en enda halvhalt längre och beter sig allmänt drygt som han glatt skyller på adhd och "lille Plupp".
Hemma på stallplan står Jennifer och väntar med mormor, morfar och Busan. In i stallet för att plocka fram tolkselen varpå Dreyan blir så till sig av lycka att han försöker krypa in i selen två gånger innan jag hinner vända den rätt.
När selen kom på och pulkan fram var det som att trycka på en knapp för helt plötsligt var adhd hästen som bortblåst och jag sitter nu på den flottaste och lydigaste hästen ever. Resta bogar, bakben under sig, fjädrande hasor och tar minsta lilla halvhalt utan tjafs. Från galopp till halt då vi tappade dom bakom på en sekund! Inte en tillstymmelse till hets trots att Jennifer sitter i pulkan och tjuter av lycka medan My försöker styra mellan alla stora stenar vilket inte riktigt lyckas då det låter som om vi har en grusbil bakom oss, inte ens det är läskigt säger den lyckliga Dreyan och fortsätter i ökad tölt.
Tänk att en häst kan bli så lycklig att få släpa omkring på en pulka!

longering

Efter att tappert lagat mina ridbyxor sittandes under en fleceefilt med ett gäng frågande ungar omkring mig på jobbet så väljer jag att inte rida, logiken i det fanns var någonstans?

innan lagning, det ansågs tydligen som oseriöst att knata 

omkring med maskeringstejp runt benet... 

undrar varför?

Ja iaf så longerade jag på en hård och fin volt. Vi började med att skritta fram och stämde av lite kommandon under tiden för att sen gå vidare att flytta sidvärtes. Där tröt kommunikationen en aning och han ville inte kliva över ordentligt och segade med bogen. Efter att ha gått nära och jobbat med halvhalter och petat på med spöet klev han hjälpligt åt sidan. Jag fick dock inte tag i ytterbogen och det inre bakbenet bar inte så mycket som jag velat. Lite för ställd bidde han också men han klev åtminstone över ordentligt till slut. 

Jobbade vidare i trav och även där var han uppmärksam på mitt kroppsspråk. I höger varv har han dock börjat dippa lite i frambenet igen. Han blev bättre ju varmare han blev iofs.

Utan inspänning blev lång och jag kom inte åt baken utan att tappa iväg honom framåt så då hamnade i en lång och hög form. Med inspänning kom jag hjälpligt åt handen men bogarna fladdrade och han gick bakom handen och hamnade på bogarna bitvis. Hmm, inte alls bra! 

Galoppen i höger varv var ok, lite osäker och tvekande i steget då han tvivlade på underlaget eftersom det blev lite halt. Lyckades iaf få honom att länga steget och slappna av en liten bit. I vänster varv däremot blev det katastrof. Han låste sig och halkade och paddlade sen på i en slags stapplande galopp. Fick ingen avslappning men väl ett varv i ren galopp utan paddel men väldigt stapplig. 

Så med andra ord så har jag lite att fundera på, bland annat: 

Inspänningen han går på nu är inspänningstyglar på sidan av bogarna. Funkar det verkligen fortfarande eftersom han smiter och inte orkar hålla in dom? kanske måste kliva tillbaka och använda gummisnodd igen.

I vänster varv i galoppen, är det diagonalen som spökar nu igen? mer styrketräning isf

Höger bog- diagonalen? troligtsvis. mer ridning och styrketräning.

Att göra slut

Jag är så duktig så när jag fixar och donar! 
Fram tills jag nästan fick en hjärtattack när jag lyckades slarva bort nästan 4000 bilder på ett usb-minne...
Då var jag nära att göra slut med mig själv!


Funderade lite på det här att göra slut och googlade mig lite på det och hittade den här sidan. Ja, det låter ju som många bra tips, men det bygger lite på att man inte försöker göra slut med sig själv utan en partner...
Man kan fasen googla på allt! Det här brevet hittade jag också och om jag hittar en liknande bild på badrumsspegeln en morgon så är det liksom bara att gilla läget.

att "åka" sig lite skridskor

Igår drog vi iväg våra fritidsungar till Vasaparken för att åka oss lite skridskor. Jag har inte åkt på MÅNGA år men jag har liksom lovat kidsen sen dom gick i 1:an att jag kanske ska försöka någon gång och nu är det ju sista året med dom så det var liksom upp till bevis.
Släpade med mig mina bägge par skridskor då jag skulle låna ut ett par till vår tyska praktikant. Hjälm lånade jag av bästaste Charlie. Glömde att jag kanske skulle lånat en rullator eller liknande att hålla mig i också för det var ju halt!
Har nog befunnit mig i förnekelse för jag trodde nog att det var lite som att cykla, sitter i ryggmärgen typ, men det var det ju verkligen inte. Kidsen var tvungna att hålla i mig och kollegan H fick dra omkring mig. Och satan vad ont i fötterna det gjorde. Efter ett tag kunde jag väl i och för sig ta mig fram för egen maskin men för i h-ete vad plågsamt och vingligt det var. Om två veckor ska vi nog åka igen, undrar om jag ska prova mitt andra par för dom såg jag ju att både praktikanten och sen en av kidsen kunde åka på. Jag menar, det kan ju varit materialfel... ;)
Gör någon det här för nöjes skull sa ni?! 

vill ni veta en hemlis?

Jag känner mig stark nu!

ja, vi har lite smurf-feber här hemma hos oss :)

Fullt ös genom skog och  mark for vi tre i dryga timmen. Vilken energikick! 

Galopp över åkern med en lycklig hund bredvid som njöt av att få sträcka ut i full sula, trodde jag ja. Sen dök ett gäng rådjur upp och Busan ökade farten för att komma ifatt dom medan Dreyan inte fattade varför han inte fick dra iväg i full kareta. Helt oförståligt, jag uppskattar liksom det här med kontroll och att kunna stanna lite där jag tänkt mig... men det kanske bara är jag!?

Sista tölten sitter i minnet och gav en sån där braig känsla att plocka fram vid mindre braiga känslodagar. Kort tempo med mjuka hasor och resta bogar och inget i handen, vi kan ibland vi också :)

avramlingstårta

Idag var det då dags för äntligen få bjuda på min avramlingstårta, det är ju inte så ofta det händer och eftersom det var ett tag sen jag hade kvalitetskontrollen av marken så var önskan att det var en tårta med ränta dvs något utöver det vanliga.
Jaahapp, så jag och Jennifer spånade fritt och för var dag som gick så blev det ytterligare en detalj eller en ny idé. Jag är ganska nöjd med slutresultatet men under processen fick vi ändra layouten eftersom materialet vi jobbade med var nytt för oss och inte var som vi trodde. Hästkraken ville inte sitta ihop och hann inte torka tillräckligt så den ville inte stå uppe på tårtan som var tänkt så "Dreyan" fick gömma sig på sidan av tårtan bakom granarna. Det funkade det med.

  

En mysig fikastund med ett stort gäng runt bordet som avslutades med att Lollo lånade Dreyan så hon och My stack iväg på en tur medan jag, Jennifer, Lotta gick en sväng i skogen med bushundarna Busan och Rulle.
(Fia, kul att se dig!)

vilken lyx

Idag var jag i stallet och jag kände ett enormt lugn inom mig, jag hade ingen stress att få igenom allt i alla gångarter eftersom jag ska till stallet imorgon också! För mig kändes det som värsta lyxpresenten! :)

Skrittade runt ängarna i sällskap av Lotta och Miren men det blev ingen fjösskritt utan Dreyan fick jobbba sig runt eftersom han inte stegade riktigt jämnt i bak och det gav resultat på volten sen.
Han var så mjuk i skritten efter att ha få joggat av sig en stund i tölt först vill säga. Skritten var samlad, mjuk med resta bogar och bakbenen där dom ska vara- dvs under sig. Eftersom jag kände mig så lugn och samlad själv så flöt han igenom allt jag ville han skulle göra, vilken känsla.Och sen ha få lyxen att känna att vi tar resten imorrn, underbart!

Senare trotsade jag min rädsla och kom ur "striden" osårad, yeey! 

Smulans bur rengjord och ommöblerad för att dom små ska komma åt mat och vatten lättare. Vi hade ingen riktigt bra bäbisvattenskål så vi fick tillverka en. En plastmugg och en fogsvans och lite vilja så gick ju det finfint också.

 

men det var kanske lite överflödigt om man ska tolka den här lilla som hittade vattenflaskan

att vara rädd

Det här är ganska tragikomiskt tycker jag men jag är rädd för Jennifers lilla hamster Smulan. Alltså hur fasen kom det sig? Jag är ju van vid djur!

Jag har haft eremitkräfta (hette det så?), sköldpadda, marsvin, hund, katt och häst så jag kan nog säga att jag är van vid djur. Eller vad tycker ni?

Iaf så är jag livrädd för Smulan, hon är riktigt läskig och attackerar och biter så fort jag stoppar ner handen i buren. Igår var hon helt vansinnig och klättrade upp och ner på gallret i taket... Men det var nog för att hon ville ha mer mat till kidsen men läskig som fasen var hon.

Vad ska jag göra??? Kom igen ge mig tips nu!!!

Gott nytt år!

Ett nytt orört år ligger framför oss, härligt! 

Nu ska vi alla se till att förvalta det väl, inte fastna i det gamla utan blicka framåt och ha riktigt kul! 

inte fastna sa vi!





ta till vara på varje möjlighet så du inte missar chansen till det där lilla extra

puss på er alla och ett gott nytt år önskar jag och mina fina <3